Shadowrun Returns - Första intryck

Idag släpptes Harebrained Schemes nya spel Shadowrun Returns. För den oinsatte kan nämnas att projektet har finansierats via kickstarter-donationer från fans, och att det inleddes som en reaktion mot att det senaste Shadowrun-spelet på PC var ett halvsunkigt multiplayer-FPS istället för ett rollspel, som tidigare inkarnationer till SNES och Sega Megadrive - vilket man ju kan tycka hade varit det logiska redan från början, då Shadowrun ju är ett rollspel, men det var (... är) populärt och enkelt att kränga FPS till den spelande massan. Harebrained Schemes ville således utveckla ett spel som ligger närmre bordsrollspelet, och som påminner mer om sina äldre förlagor än sagda lagbaserade tävlingsskjutare.

Bordsrollspelet är en frisk blandning av cyberpunk och Tolkien-fantasy, och kan väl till sitt upplägg beskrivas som Dungeons & Dragons i framtiden. Fokus ligger på karaktärer som lever och verkar i den undre världen, där de generellt får göra det sällan särdeles legala skitgörat åt mäktiga megaföretag. Då undertecknad är barnsligt förtjust i just cyberpunk, och ett stort fan av Sega Megadrive-spelet, hängde denne givetvis på det digitala låset när spelet släpptes för nedladdning på Steam. Nu har jag tagit mig sisådär någon timme eller två in i spelet, och kan säga vad jag tycker så här långt.

Men ... Var är regnet? Det regnar ju alltid i framtiden.

Harebrained Schemes har valt att göra spelet till ett turordningsbaserat, taktiskt rollspel. För den som spelat spel som Jagged Alliance, Fallout 1 & 2 eller Arcanum är det således inga större konstigheter. Du utforskar världen i realtid, och så fort någon blir tillräckligt förbannad för att dra vapen så övergår spelet till turordningsbaserad strid. Stridssystemet är smidigt och lätt att komma in i, och det märks att de lagt det mesta krutet på den här punkten. Dina karaktärer tar automatiskt skydd när de står bakom lämpliga barriärer, om de ska förflytta sig syns det tydligt huruvida de kommer att kunna attackera efter sin förflyttning eller om deras tur är över, allt är mycket intuitivt. Så här långt kan jag säga att de verkligen lyckats med att skapa en bra stridsmotor - men så är jag ju en stor förespråkare för turordningsbaserade, taktiska strider också.

Grafiskt sett har spelet en rätt enkel och ren grafik, där 3d-karaktärer rör sig i isometriska 2d-miljöer, och påminner därför mycket om den generation av datorrollspel som fick en renässans i och med Baldur's Gate. Rätt tydligt är väl kanske också att det här spelet riktar sig till just den generation av spelare som gillade den typen av spel också, vilket ju givetvis uppskattas av er ödmjuke skribent...

Dialog. Även känt som sträckan mellan ett "Hej" och en saftig käftsmäll.

Hur är spelet i övrigt då? Svårt att säga så här långt. Handlingen är en noir-drypande mordhistoria, dialogerna är hyfsat skrivna. Dock ska nämnas att det hittills varit ett väldigt linjärt spel, och av upplägget att döma tycks det fortsätta i den stilen. Du fasas framåt till nya områden i regelbunden takt där du pratar med några personer, kanske köper något, utför ett litet sidouppdrag, och sedan knuffas vidare i handlingen. Beroende på din karaktärs egenskaper har du möjlighet att lösa uppgifter på lite olika sätt ibland, exempelvis att försöka ljuga dig igenom en poliskontroll istället för att behöva muta konstapeln. Inget extraordinärt, men det kan ju motivera till att välja att spela som något annat än en gedigen gatukrigare. Som det ser ut kommer du inte att få chansen att ränna omkring i ett regnigt Seattle på eget bevåg och åta dig uppdrag från Mr. Johnson (den anonyma titeln på en mellanhand mellan uppdragsgivare och shadowrunner) efter eget tycke och smak, utan du kommer troligtvis puttas igenom handlingen enligt utvecklarnas allsmäktiga vilja. Därmed inte sagt att inte kommer att vara en trevlig upplevelse, med tanke på hur givande striderna är.

Strid - intuitivt och underhållande, som det ska vara i ett bra rollspel.

Dessutom finns en detalj till att nämna, innan man på något sätt dömer ut spelets handling. När du köper det får du tillgång till en editor där du kan skapa egna äventyr. Jajemän. Jag har inte kollat på den än, men vem vet vilka mastodontkampanjer som kan komma att dyka upp tack vare det. Ett riktigt genidrag, må jag säga, med tanke på att sådant kan hålla igång en stadig grupp hängivna fans under många år framöver. Neverwinter Nights-spelen får ju ses som lyckade exempel på det. Eftersom jag är som jag är kan jag nog våga påstå att jag kommer försöka mig på några egna äventyr också, inom en snar framtid...

Ikoner visar vad du kan interagera med i omgivningen. Ingen timslång pixeljakt här inte.