Doktor Laser skjuter sig genom spelhistorien: Den taktiska shootern 4

Så beger vi oss återigen ut till den digitala fronten, och fortsätter att beskåda den virtuella specialstyrkans utveckling. Förra gången behandlade vi Space Hulk från 1993, och nämnde i samma andaktsfulla andetag två andra spel från samma år. Låt oss därför dröja oss kvar och ta en titt på ett av dessa, nämligen Hired Guns, som utvecklades av DMA Design och släpptes av Psygnosis till Amiga och PC.

Precis lika förvirrande som senast? Jajemän.

Vid en första anblick är likheterna med Space Hulks upplägg rätt slående. Du kontrollerar fyra karaktärer samtidigt ur ett första person-perspektiv. Allt styrs med musen enligt ett liknande kontrollschema, där man förflyttar sig enligt ett rutnät snarare än att få röra sig fritt i 3d-miljöerna. Dina karaktärer är tungt beväpnade och får ägna en stor del av sin tid till att skjuta genetiskt muterade monster i småbitar. All form av taktik gentemot sagda monster bygger på att placera sina trupper vid rätt flaskhalsar och i rätt riktning, så att de kan skydda varandra när den binära bajsstormen oundvikligen bryter ut. Någonstans där upphör dock likheterna. Hired Guns tar en mer direkt linje, och slopar all form AI utöver att dina kamrater har förmågan att följa efter varandra. Blir det eldstrid måste du själv sköta avtryckarfingret, eftersom de själva helt saknar någon som helst form av överlevnadsinstinkt. Beroende på hur man ser det så är det antingen irriterande, eller ytterligare motivation till att placera dina underordnade mer strategiskt genomtänkt, så att du bara behöver bry dig om att skjuta istället för att förflytta dig.

Stressigt läge? Inte alls.

Dock skall man inte döma ut spelet på grund av det, det finns nämligen en viss förklaring till detta upplägg. Den enkla förklaringen är att Hired Guns inte är Space Hulk. Hired Guns är inte ens samma sorts spel som Space Hulk. De båda spelen råkar bara ha försökt sig på att låta spelaren kontrollera flera karaktärer samtidigt ur samma perspektiv. Där Space Hulk i grund och botten är ett strategispel, ett oförlåtande, ondskefullt och rent av nästan elakt sådant, så är Hired Guns i grund och botten ett rollspel. Fokus ligger inte på taktiska strider, utan på att utforska områden och lösa pussel. Striderna och den nödvändiga taktiken kommer som en bonus i andra hand. Dessa strider erbjuder dock en hel del variation och häftiga möjligheter. Utöver den massiva arsenalen av strålpistoler, maskingevär och granater, så kan du även placera ut landminor och stationära, automatiska kulsprutor. Som i den där filmen Ali-(LÄGG AV!). För det mesta kommer du dock att försöka koncentrera dig på att inte skjuta ihjäl dina egna kamrater, vilket är lättare sagt än gjort när du är omringad av muterade lämlar med sylvassa gaddar. Särskilt när du just plockat upp en låda med högexplosiva leksaker i.

Kolla, Arnold Schwarzeneggers skelett är med också!

Vad handlar spelet om då? Vem bryr sig? Något om ett gäng legosoldater som måste spränga en planet full med livsfarliga missfoster efter någon sorts makabert biologiskt experiment. Lite som en blandning mellan The A-Team och The Island of Dr. Moreau. Som kanonmat får du själv välja ut fyra olyckliga köttstycken utifrån 12 möjliga kandidater. Dina alternativ är en brokig skara människor och androider med olika specialfärdigheter och beväpning.

På tok för få granater i packningen, det här kommer inte att gå vägen.

Även om kontrollerna är klumpiga så är spelet, precis som tidigare nämnda Space Hulk, ett tidigt försök att låta en ensam spelare kontrollera flera karaktärer samtidigt ur första person-perspektiv, i realtid och under stressiga förhållanden - vilket gör att det definitivt förtjänar att nämnas som ett av spelen som var med och lade grunden för den taktiska shootern. Fast det är inte helt sanningsenligt att kalla det "en ensam spelare". Även om Hired Guns kanske inte var så jätteimponerande om man betraktar det som en tidig, taktisk shooter, så var det rätt så revolutionerande på en annan punkt: Det tillät upp till fyra spelare att samarbeta eller tävla mot varandra, på samma dator. Det första FPS-spelet som tillät upp till fyra spelare att skjuta skiten ur saker tillsammans i split screen, med andra ord.

Mellan uppdragen erbjuds du ibland möjligheten att välja väg när du utforskar planeten, så stilfullt kallad Graveyard.

Oavsett sina likheter med Space Hulk vad gäller gränssnitt, så är Hired Guns ett tämligen unikt spel för sin tid. Det är ett spännande försök att blanda strategi, action och rollspel, som dessutom begåvats med fantastiskt maffiga ljudeffekter och en tryckande atmosfär - klart värt att ta en närmre titt på, oavsett hur intresserad man är av taktiska shooters.

Titta, en rörelse-scanner! Precis som i den där filmen-(KNIP KÄFT!)

I nästa del ska ska vi ta oss en titt på den sista titeln från 1993, och också den absolut mest intressanta!