Aldrig har rapportläsande varit så spännande

I ett tillfälligt utbrott av storhetsvansinne och allmänt vanvett lämnar Doktor Laser tillfälligt sin vanliga, våldsamt laserbestyckade bana och träder in i maktens svettiga korridorer.

Er ödmjuke skribent har ägnat kvällen till att undersöka ett gammalt spel som länge legat på listan över intressanta titlar att testa. Spelet i fråga är byråkratisimulatorn Floor 13. Du ikläder dig rollen som generaldirektör över brittiska regeringens jordbruks- och fiskedepartement, och spelet går i grund och botten ut på att läsa rapporter och lämna ut instruktioner baserade på dessa. Låter det spännande? Misstänkte det. Och det är vad de vill att du ska tycka. Regeringen alltså. Egentligen är sagda departement en täckmantel för en topphemlig spionorganisation vars syfte är att hålla regeringens opinionssiffror uppe.

Tretton våningar är ganska skithögt upp, vilket du lär få erfara förr eller senare.

Det innebär dock inte att beskrivningen på vad spelet går ut på är felaktig. Dock handlar rapporterna generellt sett om politiska opponenter, möjliga bråkstakar som kan orsaka skandaler, och resultatet av dina val att hantera dessa. Och vilka medel står då till buds att använda? Tja, de vanliga. Övervakning, tortyr, lönnmord. Allt sådant som demokratiskt valda regeringar ska syssla med. Eller ja, om du gör det för uppenbart kommer ju sagda regering att få käka en stor, tidningsinlindad smörgås med fekalier, trycksvärta och värdelös publicitet som pålägg, vilket du i slutändan får sota för medelst ett skutt genom fönstret från titelns ökända våning 13. Att kidnappa och tortera varenda liten snorvalp som har mage att yttra lite omoralisk illvilja gentemot övermakten kommer alltså inte att hålla i längden. Det kostar ju pengar att tysta ned dylika saker.

Så här ser spelet ut 97% av tiden. Varför gå till jobbet när du kan göra liknande sysslor hemma?

Det här är ett av de mer intressanta spelen jag sett. Varje omgång möts du av nya, slumpvis uppbyggda situationer som måste tacklas, och måste besluta vilka resurser du vill lägga på att hantera dem. Det är nästan något obehagligt över det rent byråkratiska sättet allt hanteras på. Det spelet egentligen simulerar är ju hur du exempelvis beordrar regeringsagenter att kidnappa och tortera medborgare flera dagar i sträck, men det enda du får är en maskinskriven rapport av resultatet. För den kräsmagade sadisten eller machiavelliskt makthungrige mörkermannen är det hela dock en guldgruva av underhållning. I det här spelet är du inte James Bond. Du är tjommen som skriver under dokumentet som beordrar M att säga åt James Bond att göra skit. Kanske inget för actionfanatikern, men strategen och problemlösaren kan få ut en hel del av det.