Doktor Laser tar tidsmaskinen ner i nordamerikanskt nördträsk

Tack vare höjdpunkten av den mänskliga vetenskapens framsteg, emulatorn, har doktorn kunnat återuppliva ytterligare ett kärt gammalt minne ifrån barndomen, nämligen amerikanska inbördeskriget. ... Nej. Jag var inte med. Så jävla gammal är jag inte. Däremot spelade jag North & South på såväl Amiga 600 som NES.

North & South är ett till sådant där spel som betytt oerhört mycket för mig, dels var det en inkörsport till strategispelens förlovade land, dels var det, tillsammans med Wolfenstein 3d, ett av spelen som fick mig att bli intresserad av historia. Det var inte förrän i vuxen ålder som jag fick reda på spelets egentliga bakgrund, då jag snubblade över några album av den franska serien Blårockarna, och började ana en viss likhet...

Som strategispel sett är det väldigt ytligt, men underhållningsvärdet är desto större. Du flyttar runt dina trupper på en karta med nordamerikanska stater, där målet är att utplåna fiendens styrkor. Ser du till att kontrollera de städer som knyter samman järnvägarna får du säckar med pengar i slutet på varje runda, och efter att du fått ett visst antal säckar så byts dessa ut mot ännu en enhet som du kan placera ut längs någon av dina järnvägar. Strategiskt sett går det i stort sett ut på att kontrollera järnvägarna så att fienden inte kan få några förstärkningar.

Det riktigt roliga börjar dock när det är dags för att dina trupper att interagera med sin omgivning. Alla former av kraftmätningar gentemot fienden sker nämligen genom olika minispel. Om en armé anfaller en annan armé ändras vyn till ett slagfält där trupperna strider i realtid. Det hela kan beskrivas som ett litet arkadstrategispel där du hela tiden skiftar mellan vilket av dina tre truppslag du vill styra, infanteri, kavalleri eller artilleri, och försöker utnyttja dessa till att nedkämpa fienden. Alla beter sig ju givetvis olika också; artillerikanonerna kan endast förflytta sig vertikalt, och varje gång du skjuter med dem så måste du ladda upp en mätare för att bestämma hur pass långt ut på slagfältet du vill att kanonkulan skall slå ned. Kanonerna har begränsat med ammunition, och kommer att lämna slagfältet när de skjutit sin sista kula. Kavalleriet kommer att fortsätta rida framåt när du väl aktiverat dem, och angriper fienden med sablar. Om du inte håller koll på dem är risken stor att du skickar dem till en allt för tidig och neslig död i en ravin eller djup flod. Infanteriet rör sig i en grupp, och avfyrar sina gevär på kommando, mer eller mindre historiskt korrekt. Både infanteriet och kavalleriet kan dessutom ändra mellan marschkolonn och attackformation, beroende på om du exempelvis behöver förflytta dem över en bro eller om det är dags att angripa fienden.

Arméerna kan vara av olika storlek också. Som standard består den av en kanon, en kavalleritrupp på tre man och en infanteritrupp på sex skyttar. Den största armén kan ha tre kanoner, som alla befinner sig på slagfältet samtidigt. Likväl kan den ha tre infanteritrupper och tre kavalleritrupper, dessa fungerar då som förstärkningar, och äntrar fältet när den föregående truppen blivit utslagen. Just dessa stridssekvenser är fantastiskt underhållande, särskilt eftersom det finns flera olika slagfält med olika utseende och förutsättningar, och de flesta objekt som finns på dem, såsom broar, hus och träd, går att skjuta sönder med ditt artilleri. Inte mycket går uppemot att blåsa sönder en bro över en ravin precis när fiendens kavalleri börjat rida över.

Det är kanske inte Total War-nivå på bataljerna, men de är fruktansvärt charmiga, vilket kanske är lite makabert när man tänker efter. Särskilt som slagfältet brukar vara täckt av kratrar, pixliga kadaver och söndersprängda kanoner efter bara ett par sekunder. Vem bryr sig om realism när man kan få uppleva den fantastiska känslan av att utplåna en hel bataljon med endast en enda kavallerist. Japp, det är fullt genomförbart...

Slagfältsspelet är dock inte det enda minispelet, det finns två till. Eller ja, två varianter av samma spel egentligen, och dessa inträffar när en av dina arméer antingen försöker ta över en av fiendens järnvägsfort, eller när de står i vägen för fiendens tåg. Det är ett plattformsspel där anfallaren försöker ta sig från den ena änden av banan till den andra, och den försvarande spelaren skickar fram soldater för att stoppa denne. Beroende på situation så är banan antingen ett tåg i rörelse (som man givetvis kan trilla av), eller ett fort (som för maximal irritation är belamrat med såväl sprängämnen som argsinta hundar). Att kontrollerna lämnar en hel del att önska i de här spelen gör inte saken bättre, särskilt i Amiga-versionen.

Knackiga kontroller till trots så finns det så mycket i det här spelet som jag tycker om. Den totalt respektlöst humoristiska tonen, serietidningsgrafiken och de underbara historiskt korrekta musiktrudelutterna, och så självklart det faktum att spelet förolämpar dig även fast du vinner... Det är så många gånger jag suttit och svurit över att ha fått stryk av såväl bröder som dator i det här spelet, jepp, det går att spela två på det...

Jag noterade ett Youtube-klipp där det gjorts en remake. Jag var tyvärr inte imponerad. Den direkta arkadkontrollen i striderna har ändrats till ett vanligt "välj din trupp och klicka på fienden så sköter datorn resten"-gränssnitt, och belägringarna av forten har bytts ut mot ett skjutspel, som i grunden också bara går ut på att klicka på fienderna på skärmen - så allt som gjorde originalet så unikt och underhållande är egentligen borta, vilket är förbannat synd. Men det betyder ju att jag med gott samvete kan fortsätta att spela originalet.

Jepp, det här spelet kommer för all framtid att få mig på gott humör. Till och med spelets huvudmeny är underhållande. Alla knappar spelar små ljudeffekter och musiksnuttar. Och så kan du kittla fotografen i arslet med muspekaren också. Viktig detalj, om något. Är det något spel som borde göras till ett gratis online-spel så är det fanemig det här.

Nog raljerat. Jag har några nesliga yankees som måste jagas ut ur Texas! Praise the lord and pass the ammunition! YEEHAAAAW!!!