söndag 5 mars 2017

Skjutjärnsnörderi och semesterprojekt

Av den stora tystnaden på bloggen att döma är det lätt att dra slutsatsen att undertecknad försummar sina egna, självpåtagna skribentförpliktelser. Det vore ett riktigt antagande. Till mitt försvar kan jag bara säga att inget nytt pågått som jag inte redan skrivit om; rollspelskvällarna upptas fortfarande av Shotguns & Saddles, där jag nog lyckats slå personligt rekord i att hålla liv i en sandlådekampanj. Jag kan även ha råkat sätta ett nytt rekord i avlivade rollpersoner, men kan villigt erkänna att det har mer att göra med min brist på vana att balansera utmaningarna snarare än någon osedvanligt stor illvilja från min sida.

Nej, primärt upptas min tid numer av att förbereda inför vårens och sommarens luftbössebaserade dumheter. Jag är bevisligen inte den enda som insett att det numer finns kolsyredrivna skjutjärn som fungerar ypperligt för att ägna sig åt informellt westernskytte, och nu tar jag höjd för att locka med fler i fördärvet. Som jag tidigare rapporterat om så har jag nu fått ordning på den gasdrivna hagelbrakaren, så tillsammans med bygelrepetern från Walther och Colten från Umarex så har jag en fullt duglig arsenal för westernskyttets alla tre moment. Nog för att man egentligen ska ha två sexskjutare, men någon måtta får det väl ändå vara.


Skulle man då inte nöja sig med dubbelbössan så har jag ju även gjort ett annat förvärv, nämligen en Apple M1887, som är en replika av Winchester M1887; ett repeterande hagelgevär som varit med i ett fåtal westernfilmer, men nog är mest känt för sin insats i Terminator 2.


M1887 tycks inte vara lika populär inom westernskyttet som sin smidigare släkting, M1897, men jag är ju svag för bygelrepetrar. Därmed inte sagt att jag inte tänker försöka få tag i en Tanaka M1897, vid tillfälle. Man vill ju ha en komplett samling. Men först och främst ska jag få ordning på min M1887, som ju enligt sin filmiska förlaga har försetts med nedkapad kolv, och dessutom öppen varbygel. Varbygeln kan jag stå ut med, men den nedkapade pistolkolven är jag ju som bekant allergisk emot. Således så är det än en gång dags för undertecknad att jaga rätt på ett lämpligt kolvmaterial, så att man kan ta ett riktigt grepp och sikta med åbäket. Hur som helst så är det en rolig bössa, och man borde nog kunna få ihop en rolig bana för skytte med den också - förutsatt att man får till några vettiga måltavlor som fungerar bra för klenare airsoft-bössor.

På tal om komplett samling så är det ju en hel del godbitar på väg som undertecknad så klart måste införskaffa. Först och främst så har jag väntat alldeles för länge med att köpa en Umarex Colt med 7,5 tums pipa. Det faktum att den har en räfflad innerpipa är ju särdeles lockande, även om de slätborrade varianterna tydligen ska fungera hyfsat med diaboler de med.

I maj släpps dessutom Crosmans Remington 1875, som av konstruktionen att döma har samma tillverkare som Umarex-puffrorna. Den är helt enkelt ett måste, i synnerhet då Crosman trots allt var pionjärer på området luftvapen med vilda västern-tema, i och med sina gamla Hahn 45 och Crosman Shiloh.

En annan pjäs som jag insåg att jag kommer att bli tvungen att skaffa är Umarex nedkortade Peacemaker. Ett foto som Hurricane Luftvapen publicerade på sin Facebook-sida, taget på IWA-mässan, avslöjade att en belly gun med kort pipa är på gång. Nog för att precisionen knappast lär imponera, men lik förbannat så måste jag ju ha en.

Utöver de faktiska skjutjärnen så behöver man ju se till att se stilig ut på skjutbanan, men på den punkten tänker jag inte avslöja något än så länge. Tills nästa gång säger jag auf Wiedersehen!