Är det där en spak i näven, eller är du bara glad att se mig?

Eftersom er ödmjuke skribent tar sitt spelande på det allra blodigaste av blodbestänkta allvar lades för en tid sedan en beställning på en retroluktande joystick till Xbox 360. I dag anlände det lilla åbäket, och den gode doktorn har således lekt loss med denna å det grövsta. Lekt på ett allvarligt sätt, förstås.

En glädjepinne, för det var sådana man använde när man ville förlusta sig digitalt i doktorns ungdom!

Varför då en joystick? De är ju avsevärt mycket knepigare att få styrsel på än en hypermodern dosa med analog tumspak och avtryckare för pekfinger, långfinger, lillfinger och pelvisfinger. Varför? För att den gode doktorn kanske vill sluta sina klibbiga fingrar runt ett kraftfullt skaft och vicka loss med näven framför dumburken för glatta livet? Eller för att det kanske är så att vissa spel vill man helt enkelt bara spela med en joystick. Särskilt gamla Amiga-spel. I synnerhet den typen av spel där man flyger stora, mullrande maskiner med mustiga maskingevär. Er ödmjuke skribent väntade inte länge innan han sparkade igång en gammal intergalaktisk klassiker till Amiga, nämligen Wing Commander.

Ja, man ser handen styra joysticken när man spelar. Ja, Doktor Laser gjorde exakt det ni tror att han gjorde, när han insåg det.

Efter fyra sekunder i vad spelet senare förklarar som en flygsimulator så kraschar den gode doktorn sitt virtuellt virtuella rymdskepp in i en annan farkost likt en interplanetär kamikazepilot. Efter att mycket noggrant sett sig om för att bekräfta att ingen tittat på, skuttar han in i det riktiga skeppet för sitt första uppdrag, skjuter sönder några fientliga skepp, och flyger vilse. Sedan talar vi inte mer om Wing Commander på ett tag. Istället bestämmer sig er ödmjuke skribent för att flyga något enklare. Som ett papperstunt flygplan från första världskriget, till exempel.

Cinemaware, de kunde sina omslag de.

Efter att försökt klara träningsuppdragen utan större framgång sisådär tio gånger, lyckas den gode doktorn av ren tur få ett där målet är att skjuta ned en gigantisk varmluftsballong, vilket han med nöd och näppe lyckas med. Därefter får han den stora äran att flyga på ett patrulluppdrag där han ryktas få möta riktiga tyskar i skyarnas gentlemannaduell.

Röd = Fiende. Gul = Vän. För ökad svårighetsgrad, ställ in skärmen på svartvitt.

Mycket riktigt stöter han ihop med den lede fi. Bokstavligen alltså. Som en kamikazepilot. Och så var det med den saken.

Mer ingående rapporter från Doktor Lasers svarta låda kommer när han lärt sig styra de förbannade helvetesmaskinerna.