Så, undertecknad har den senaste tiden svajat omkring på rollspelsutbrändhetens brant. Det är en fantastisk hobby, men ibland kräver den mer energi än vad jag kan lyckas uppbåda. Ibland blir man istället sugen på något som är enklare och mindre tidskrävande att spela, men som ändå kliar rollspelsklådan. Det leder i sin tur till att man får idéer på spel man skulle vilja spela, men som inte finns. Riktigt än. Tillåt mig att utveckla.
Call of Cthulhu är och förblir min favoritmiljö för rollspel. Dessvärre kräver en omgång ofta mycket förberedelse och arbete för att bli bra. Ett kvasirollspel som tar ner det till samma nivå som exempelvis
Hero Quest, där man kan plocka fram sina karaktärer och spontanspela en omgång utan att spelledaren behöver ägna en vecka åt att plugga in ett äventyr skulle således vara mycket välkommet, enligt min ringa mening.
Nu tänker någon kanske att det problemet redan är löst, då
Mansions och Madness redan existerar. Mycket riktigt är det ett spel som kokar ned Call of Cthulhu-konceptet till sina grottkräliga grundvalar, jag skulle dock kalla det långt ifrån snabbspelat och enkelt att förbereda.
|
Känslan är rätt men det är långt ifrån "pick up & play". |
Betrayal at House on the Hill, då? Det kräver i princip noll förberedelse, är snabbspelat, oförutsägbart och dessutom spelledarlöst! Betrayal kommer nära, och har en hel del scenarion som luktar Cthulhu-mythos lång väg. Det saknar dock någon som helst möjlighet till kampanjspel med sammanhängande handling och återkommande karaktärer.
|
Busenkelt spel, men alldeles för episodiskt. |
Shadows of Brimstone kommer ganska nära, men handlar i slutändan mest om att se sina cowboys meja ned horder av AI-styrda, interdimensionella vidunder.
|
Ko-operativ monsterslakt har sin charm, men ibland vill man ha mer. |
Men vad är det då som saknas? Vilket spel är jag egentligen ute efter? Två ord; Mutant Chronicles. Eller rättare sagt,
Kampen om Citadellet. Tillåt mig, ännu en gång, att utveckla. Kampen om Citadellet kan vara det spel som lyckats bäst med att blanda det klassiska, spelledarledda grottröjet, taktiska brädspelsstrider och kontinuerligt kampanjspel på ett enkelt och snabbspelat sätt.
Varje spelare kontrollerar ett team av två elitsoldater som skall genomföra uppdrag i mörka katakomber och kötta monster. Inför varje scenario väljs en spelledare slumpmässigt. Dennes team kommer inte att delta i uppdraget, utan vederbörande kommer istället att få kontrollera monstren, som i regel har egna uppgifter. Utöver huvuduppdraget kommer spelarna även att ha hemliga uppdrag som låter dem tjäna extrapoäng, och måhända uppmuntra till en hel del subtil backstabbing spelarna emellan.
|
Taktik, samarbete och backstabbing - och fort går det. |
Det fina i kråksången, så här långt, är att ingen spelare är bunden till rollen som spelledare, eftersom en ny sådan slumpas fram inför varje omgång. Varje utfört uppdrag leder till att spelarna får poäng som kan användas för att förbättra sina team. Desto bättre spelledaren lyckas med att sabba för sina medspelare, desto fler godsaker kommer vederbörande alltså kunna köpa åt sina soldater inför nästa omgång.
|
En setting som tillåter såväl monster och maskingevär som undersökning och intriger. |
Min tanke är alltså att blanda det här konceptet med någon form av Call of Cthulhu-upplägg, kanske en miljö liknande
Acthung Cthulhu!, där pulpiga hjältar strider mot ockulta mythos-nazister. En modulär spelplan, miniatyrfigurer och taktiska strider. Uppdragen skulle hållas simpla på samma sätt som i Kampen om Citadellet, men på något sätt handla om utredning snarare än tokslakt, även om jag inte riktigt vet hur detta ska översättas till brädspel på ett fungerande sätt. En gnutta Cluedo till kulsprutorna, så att säga. Jag ska hur som helst spinna vidare på det här. Vem vet, det kanske blir ett litet Print & Play-projekt framöver...
|
Tannhäuser har estetiken, men inte själen. Jag anar en mash-up. |
Det var allt för närvarande, tills nästa gång säger jag auf Wiedersehen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar