Faktum är att bristen på skräckinfluerade datorrollspel förbryllar mig en smula, sett till att dessa ju ändå till en början var försök till att konvertera bordsrollspelens upplevelse till en digital plattform och casha in hos en rätt stor, rollspelande publik. Varför det förbryllar mig? För att just inom bordsrollspel så dominerar två genrer, eller två spel, sett till livslängd och utgivet material; och dessa är fantasy (Dungeons & Dragons) och skräck (Call of Cthulhu). Det krävs ingen större djupdykning i spelträsket för att se att det inte råder någon brist på fantasyrollspel till dator eller konsol. Om något så är det en rätt mättad marknad, både i öst och väst. Börjar man däremot söka efter skräckrollspel så märker man att de förvisso absolut finns, men är förhållandevis få.
Anledningarna kan man spekulera om, men läser man diskussionerna på diverse forum där folk efterfrågar dessa spel så kretsar argumenten kring att det inte finns någon poäng i att skapa rollspel med skräcktema, eftersom man inte kan bli skrämd av dem, ungefär. Det vill säga poänglösa diskussioner där forumiter ventilerar sina enkelspåriga åsikter om vad skräck i datorspel är, och att det enda sättet att genomföra det är genom att göra spelarna maktlösa. Att sedan vissa av oss måhända är ute efter ett tema eller en allmän skräckstämning snarare än "jag måste ha dubbla vuxenblöjor på mig när jag spelar och jag har just förbrukat min tredje pacemaker"-nivå är något som de flesta förbiser. Hur som helst är jag inte här för att djupdyka i metadiskussioner, utan jag är här för att gräva ner mig i skräckträsket av framför allt gamla spel. Nyare stortitlar som Bloodborne och dess spirituella föregångare tänkte jag hålla mig ifrån, av den enkla anledningen att jag inte har tillgång till dem, samt att det är rätt stora spel som kräver engagemang för att sätta sig in i.
Innan jag börjar nörda ner mig i individuella titlar och ger några expertutlåtanden om deras spelbarhet tänker jag dock rada upp några av de spel som jag snubblat över i mina efterforskningar, och ämnar ta en närmare titt på.
Sweet Home (Famicom, 1989)
Capcoms Dragon Warrior-variant i en hemsökt herrgård, och spirituell föregångare till Resident Evil. Finns nu tillgängligt för oss västerlänningar tack vare engagerade, översättande fans.
Koudelka (PS1, 1999)
Ett spel som jag inte vet ett jota om, mer än att det alltid nämns i diskussioner där skräckrollspel kommer på tal, så det måste vara värt att ta en titt på.
Parasite Eve (PS1, 1998)
Ett spel som intresserade mig när det släpptes, men dessvärre försvann under radarn. Body horror-monster i ett spel som är lite av en blandning mellan Vagrant Story och Resident Evil.
The Legacy: Realm of Terror (PC, 1992)
Ett gammalt PC-äventyrsspel med rollspelsinfluenser som ger Lovecraft-vibbar. Huvudpersonen utforskar en herrgård som vederbörande nyligen ärvt, där mystiska saker pågår och monster stryker omkring.
Don't go alone (PC, 1989)
Ett klassiskt grottröj fast i ett spökhus. Kanske inte särdeles skrämmande, men det är ju klart att jag måste testa det!
Veil of Darkness (PC, 1993)
En pilot kraschlandar i en vampyrinfekterad håla. Huruvida det är roligt att försöka överleva återstår att se.
Elvira: Mistress of the Dark (PC, 1990)
Ytterligare ett spel som jag inte vet mer om än att det marknadsförs av Booberella själv.
Det var några av de jag tänkt kika på, dessutom ska vi se om jag inte kan gräva fram några obskyra indie-titlar och andra underligheter också. Har jag missat något uppenbart spel så uppskattar jag om någon faktiskt påpekar det... Tills nästa gång säger jag auf Wiedersehen!
Det allra första Alone In The Dark (1992) är klart Lovecraftianskt, och dessutom jäkligt läbbo stundvis (hälften av jump-scare momenten i första Resident Evil plankades rakt av från det betydligt äldre AitD). Dark Seed är också en klassiker (både Lovecraftianskt och UI och monster designade av HR Giger själv). Sen har man ju Call of Cthulhu: Prisoner of Ice...
SvaraRaderaLite andra skräck-inriktade spel som jag gillar skarpt är Vampire: The Masquerade Bloodlines, som gör Los Angeles mörkt och mardrömslikt (från Santa Monica till snofsigare områden) och faktiskt lyckades med konstsycket att skrämma vettet ur mig ett par gånger (det gamla övergivna hotellet...*rys*). Bra musik, ganska robust handling som dock tappar en bit mot sluttampen (lite för mycket action) men som tar igen det med att ha 4 olika slut beroende på ens handlingar...
Jo Alone in the Dark brukar jag tjata om rätt mycket, så jag fick anstränga mig för att inte dra upp det den här gången. Dark Seed minns jag att jag kikat på, men det är väl rätt standard peka & klicka-äventyr, liksom Prisoner of Ice och Shadow of the Comet? Ska visserligen köra en drive med sådana spel framöver, men just nu riktar jag in mig på rollspelen.
SvaraRaderaVampire-spelen har du dock helt rätt i, de glömde jag bort! Kom väl två stycken, om jag inte missminner mig! Dessutom det Zelda-liknande Blood Omen kanske förtjänar en omgång, när jag ändå snubblar runt bland vampyrer...
Jo, det vart två V:tM spel, men bara ett värt pengarna. Redemption var i stort sett bara ett actionrollspel a la Diablo i 3rd-person bloodsucker perspektiv, komplett met en hjälte som är Speciell Bara För Att.
SvaraRaderaBloodlines å andra sidan är ett spel som går att spela om minst tre gånger, första gången som en av de "normala" klanerna (Ventrue, Toreador, Brujah, Gangrel), sen en gång som Nosferatu (varpå det blir hälften Thief, hälften vampyr-rollspel då man inte får bli sedd av människor *alls*), och en gång som Malkavian (varpå spelupplevelsen blir något...bisarr, med talande trafikskyltar, TV som anklagar en för mord, viskande röster som ger tips och hemligheter, etcetera...).