Bibliofila exkursioner och fördärvliga förehavanden

Den gode doktorn har fört ogudaktigt lite väsen av sig den senaste tiden. Det kan bero på vädret. Det kan bero på laserunderskottet. Det kan med största sannolikhet bero på spriten. Innebär det sålunda att den gode doktorn mest bara sitter på sin breda derrière och stirrar ut i kosmos oändliga intighet? Det korta svaret är "ja, det är just vad den gode doktorn gör."
Ett lite längre svar är "Nja, han spelar nördiga rollspel över Roll20, läser suspekta böcker och ägnar sig åt ljusskygga aktiviteter som världen inte är redo att ta del av."

Angående just det nördiga rollspelandet så invigdes i förra veckan min hemmasnickrade regelmodul till Fantasy! - Old School Gaming, som kort och gott gör det möjligt att spela Call of Cthulhu-äventyr med Fantasy!-regelsystemet. I samma skräckstinkande veva passade jag på att testa ett av mina ettbladsäventyr utformat för att spelas med sagda regelmodul, och överlag fungerade det mesta utan allt för mycket gråt och tandagnisslan. Undertecknad behöver ägna ytterligare några timmar till att knacka regler för att få det hela att flyta fläckfritt. Dessvärre kommer det sannolikt innebära att spelet i fråga hamnar längre och längre ifrån Fantasy!:s grundregler, men det är smällar man får ta.

En jävligt snygg folder för nördförvaring fick jag också.

Nog om dylika nörderier och vidare till något annat! Det är nämligen så att mitt Bibliotheca infernalis fått tillökning. Dels visar det sig att bokhyllan fått tvillingar, dels har några helt nya tillskott tvingats in bland de gamla luntorna. Först och främst skedde ju som så att undertecknad gick och fyllde 30, och beviset på att mina kamrater kanske känner mig lite för väl är ju ändå att de i present gav mig en bok jag redan införskaffat, nämligen Brudprovaren, mer om den senare.
Vidare gjorde jag ett Bokbörsen-fynd och inköpte ett gammalt bestiarium utgivet av Folio Society. Bibliofilen torde känna till att det om något är en kvalitetsstämpel, då deras utgåvor ofta är en fröjd att beskåda. Utöver dessa insåg jag att jag, mitt osunda intresse för hedniska riter och okristliga trosföreställningar till trots, har oförlåtligt dålig koll på grekisk och romers mytologi. Därför traskade jag in på Antikvariat Thomas Andersson i Uppsala och impulsköpte en bok om grekisk och romersk mytologi, som heter Grekernas och romarnas mytologi. Tänka sig.

Just Brudprovaren befinner sig ju i gott sällskap, då den får samsas med sin kusin Ryska erotiska folksagor. De bägge böckerna täcker exakt samma folkloristiska område, nämligen den folkliga fräckisen, men i olika länder. I det här fallet rör det sig om snuskiga historier från det norska bondesamhället. Efter att ha tagit mig ungefär halvvägs igenom den kan jag konstatera två saker. Folksagorna i Brudprovaren har i regel ofta mer av en poäng än vad de ryska har, och illustrationerna är fantastiska. Man kan säkert teoretisera omkring att norrmännen ligger närmare oss kulturellt och språkligt än vad ryssarna gör, och att det därmed synes oss mer som att de norska bondsnuskisarna har lite mer lättförståeliga punchlines, och säkerligen kan man nog även konstatera att en stor del av de ryska rysligheterna förlorar en hel del i översättningen. Likaväl kan det ju dock ha att göra med urvalet, och att förläggaren helt sonika plockat med de sagor som vederbörande funnit underhållande eller viktiga i sammanhanget. Det rör sig hur som helt som en helt underbar liten bok som verkligen hör hemma i mitt suspekta bibliotek. Nämnde jag att illustrationerna är fantastiska?

Bestiariet har jag inte hunnit titta närmare på än, men det rör sig om en översättning av ett medeltida bestiarium med faksimiltryck av alla illustrationer från originalet. För monsternörden torde en hel del roligheter stå att finna, då man på ju den tiden tyckte att mantikoran hörde hemma i samma bok som bävern och antilopen. Snygg är den, hur som helst.

Grekernas och romarnas mytologi har jag knappt bläddrat i än, men något säger mig att jag borde ha läst den här innan jag gav mig in på det gamla pseudovetenskapliga hopkoket Senantik mysteriereligion och nordisk runmagi. Fast hur kul vore det?

I övrigt tuktar jag min egen plånbok med piska och brännjärn, då den fått vittring på Uppsala Comix som smyger närmare runt hörnet, vilket resulterat i att den låtit självbevarelsedriften ta över och ovänligt men bestämt kniper igen som en kysk madonna. Vore jag av den kloka sorten skulle jag vara lyhörd och hålla sagda plånbok stängd under tillställningen, men vem som helst med åtminstone en kromosom kan ju räkna ut hur det kommer att gå. Och även om plånkan håller lika tätt som en amerikansk tonåring så kommer det ju ändå bara leda till att jag bränner ännu större mängder pengar på vinylskivor och dålig öl under PSK istället. Det är mycket nu, som Stefan Sauk skulle ha sagt.

Nog med dravel för den här gången, nu ska undertecknad återgå till att göra akteravtryck i fåtöljen och leka arga leken med oändligheten. Auf fucking Wiedersehen.