Aktiv fritid på ålderns höst

En av de mest aktiva helgerna i Doktor Lasers historia kan just ha utspelat sig. Undertecknad har befunnit sig utanför lägenheten två dagar i rad, vilket nog får ses som en smärre seger för någon som blivit lite för bekväm med att gnugga ändalykten mot fåtöljsitsen under lediga stunder.

 

Under lördagen gjorde jag slag i en plan som legat och grott länge, nämligen att leta upp en skytteförening och prova på svartkrutsskytte. Mina skjutresultat ska vi visserligen tala väldigt tyst om, men i övrigt var det fruktansvärt roligt; trevliga klubbmedlemmar och en skön stämning. Det är något meditativt med krutrök och höga smällar, ironiskt nog. Förhoppningsvis skäms de inte allt för mycket över ha en så pass usel skytt med i föreningen framledes, för undertecknad ämnar definitivt fortsätta med den hobbyn.

Dagens äventyr har istället gått i serienörderiets tecken. I helgen gick Uppsala Comix av stapeln och er ödmjuke skribent har svettats på mässgolvet bland mängder av entusiaster, tecknare och trycksvärta. Överraskande nog hölls köptarmen i styr, och jag lyckades undvika dyra impulsköp med självdisciplin som en preussisk shaolinmunk.
Det är alltid lika roligt att umgås med det gamla gardet från Serie- och bildberättarprogrammet, vilket den här gången resulterade i plansmide och en förbannat stor pepp på att faktiskt komma igång och börja teckna igen. Nu har den gode doktorn förvisso knappt tagit i en penna på flera års tid, vilket är rätt deprimerande, men varför låta sådana petitesser vara ett hinder?

Vad är då planen? Bra fråga. Jag återkommer när jag har ett vettigt svar. Så mycket kan jag dock säga, att det börjar bli dags att faktiskt färdigställa en serie som jag kan vara någorlunda nöjd med, och sätta ihop en antologi tillsammans med de övriga dårarna från serieutbildningen. Vilken sorts serie jag ska göra vete fan. Skräck? Deckare? Romantisk mumiekomedi? Inte den blekaste. Men något blir det.

Är det måhända dags för hönsfantasy?

I samband med att stagnerad Svenssondepp gett vika för ungdomlig seriepepp så följer en allmän vilja till förnyelse; kan det slutligen vara dags att göra sig av med all jävla laserutrustning som ligger och skräpar? Okej. Inte ALL laser. Jag skulle inte kunna kalla mig Doktor Laser längre då. Men det vore förbannat skönt att bli av med all bråte och på sin höjd ha några små, portabla puffror kvar. Om jag lyckas hålla tempot uppe så kanske jag till och med orkar vränga tummen ur ballongknuten och slänga upp en annons på Blocket. Den som lever får se. Tills vidare säger jag auf Wiedersehen.