Åtta månader av tystnad och dumheter

Jäklar. Åtta månaders radiotystnad. Det var som fasen. Jag skyller på att jag haft fullt upp med att vara social, lära mig nya saker och utvecklas som person. Eller så har jag spelat rollspel, sett på westernfilmer, flyttat till en ny lägenhet och dödat tid i största allmänhet, men det låter inte lika hippt och romantiskt. På tal om rollspel så har i skrivande stund en kampanj (nåja, ett längre äventyr) i Fantasy! just avslutats, där jag mest kört diverse material från gamla Drakar & Demoner-moduler. Underhållande som bara den, men just nu är jag rätt mätt Ereb Altor, alver, orcher och dvärgar, och ser fram emot en paus i spelledandet. Därmed inte sagt att jag låter bli att sitta med fingrarna djupt nerkörda i GM-myllan, så att säga.

Planerandet inför årets nyårsmysterium är i full gång. Hur pass omfattande det blir den här gången återstår att se, men jag vågar påstå att vi åtminstone kommer att vara snygga när vi genomför det. Och lite fulla. Mer fulla än snygga, kanske. Men ändå. Bilder utlovas framöver. Inte nödvändigtvis vackra sådana.

Vidare så har jag börjat kasta fram idéer angående nästa rollspelskampanj jag vill leda, när jag återhämtat mig från föregående. Planen är att gräva fram det gamla Star Wars-rollspelet igen, och köra någon sorts Tales of the gold monkey-/Firefly-upplägg. En rymdpulpwestern med hjältar som måste manövrera sig fram mellan såväl rebeller som imperiet, ungefär. Det som är spännande är att jag de facto måste skriva egna äventyr nu, snarare än att utgå från befintliga, eftersom Star Wars-rollspelets material annars förutsätter att man är just rebeller som kämpar mot imperiet. Å andra sidan överlever ju inget äventyr första kontakten med spelarna, så oavsett vad så kommer jag ju bli tvungen att falla tillbaka på min något bristfälliga förmåga att dra skit ur arslet, som det heter på fackspråk. Fortsättning följer, även där.

Angående westernfilmer och allt runtomkring det så har ju äntligen Red Dead Redemption 2 släppts. Jag tänker inte försöka mig på någon sorts recension av spelet, annat än att säga att det än så länge uppfyllt alla mina förväntningar. Känslan är på topp, oavsett om man följer storyn, eller bara känner för att drälla omkring och försöka hålla västern vild ett par timmar. Mitt enda klagomål är egentligen att man låter spelet utspela sig så pass sent i eran, vilket även föregångaren gjorde. Jag hade gärna sett en lite yngre tidsperiod, med mer ålderdomliga skjutjärn och allt vad det innebär av krutrök och långsam omladdning. Men det är en petitess.

En sak som är ytterst gemytlig är att jag under sommaren faktiskt lyckades premiärspela airsoft. Iförd full cowboymundering. Uttrycket mersmak är bara början, om man ska beskriva mitt utlåtande. Planen är att försöka dra igång åtminstone ett stort cowboyspel under nästa år. Det är nog ingen brist på spelsugna dårar, det är bara svårt att få dem alla på samma plats samtidigt.
På tal om det så händer en del grejor på luftvapenwesternfronten. Umarex har släppt sitt hylsladdade bygelrepetergevär Legends Cowboy Lever Action några europeiska länder, men jag har själv inte lagt mina smutsiga labbar på ett exemplar ännu.

På airsoftsidan så lär en ny Colt Single Action Army-variant vara på gång, i det här fallet från King Arms. Nu är visserligen just den modellen lite väl uttjatad, men jag klagar inte om det innebär att fler får upp ögonen för att göra rolig skit med luftvapenwesternpuffror, vare sig det rör sig om westernskytte eller airsoftspel. Jag ska för övrigt medge att jag kan ha lite roligheter på väg in i min personliga samling, men jag avslöjar inte mer än så innan jag har passerat bäcken, så att säga.

Där fick ni åtminstone ett tillfälligt uppvaknande ur bloggkoman. Därmed återgår jag till att på obestämd tid skjuta skit i Red Dead Redemption 2, stjäla skatter i Sea of Thieves och planera rollspeliga illdåd i största allmänhet.