Nörderier, digitala spelbord och Cthulhu!

I brist på inspiration och laserkrig så fortsätter den gode doktorns eskapader i rollspelsdjungeln. Fantasy!-kampanjen på Roll20 flyter på framåt, och det är nu förvånansvärt länge sedan en rollperson dog. Jag blir mer och mer imponerad av Roll20 ju mer jag använder det. Dokumenthanteringen förenklar översynen av karaktärer, monster och referensregler något enormt - särskilt efter att jag insåg att man kunde importera tabeller och dylikt direkt från Word, vilket gjorde hela grejen med rollformulär några miljoner gånger bättre.
Nu när jag är premium-användare så kan jag dessutom skapa egna rollformulär i själva programmet, skräddarsydda för specifika regelsystem, men då måste jag grotta ner mig i CSS och HTML igen, vilket jag inte är brutalt toksugen på i nuläget...

Roll20 har ALLT!

Vidare har Roll20 inbyggda verktyg för att rulla tärningar på diverse sätt, samt hålla reda på turordning i strider - så för den tankspridde spelledaren är det en digital dröm. En trevlig fördel för betalande användare är att man dessutom har tillgång till funktioner som gör användandet av kartsystemet mer intressant. Närmare bestämt finns ett system för dynamisk ljussättning och line of sight, som suddar ut gränserna mellan vanligt rollspel och datorspel. Spelarnas markörer kan alltså ha begränsad sikt på kartan. Detta i kombination med det faktum att undertecknad letat gratis dungeon tiles som besatt under ett par dagar, innebär att Roll20 förvandlats från glorifierad tärningsrullare till en brutal dungeon crawl-arsenal.

Ljus och line of sight. Folk kommer att gå vilse.

Mitt Cthulhu-projekt fortsätter även det. Som tidigare nämnts vill jag tillverka en serie ettbladsscenarion för pulpstinkande äventyr bland Lovecraftianska mysterier. Att konstruera och överblicka Call of Cthulhu-scenarion är dock ett eget litet helvete i sig, men Dreams in the Lich House har publicerat ett intressant blogginlägg om hur strukturen i dylika äventyr kan brytas ned till samma typ av komponenter som ett klassiskt dungeon crawl.

Med den typen av struktur får man en betydligt lättare överblick av äventyren, och min teori är att man med utgångspunkt i detta kan bygga komplexa äventyr som ändå är lättöverskådliga och snabba att spelleda. Visserligen kommer det ställas stora krav på improvisation från spelledarens sida, men det är ju ändå redan ett känt faktum att inget scenario överlever sin första kontakt med spelarna.
En av målsättningarna är att hitta en modell för att skapa äventyr som spelledaren inte behöver ägna dagar till att plugga in i förväg, utan snarare kan plocka upp tjugo minuter innan det är dags att sätta sig att spela - precis som ett snabbt dungeon crawl. För närvarande har jag övat på att stjäla och förvandla en gammal favoritnovell, Den lurande skräcken, till ett äventyr enligt den här modellen. På samma gång passar jag på att se om jag kan arbeta in min hemmasnickrade regelmodul till Fantasy!, som jag helt sonika kallar Cthulhu!.

Cthulhu! - Lurande skräck

Ett annat mål är att skapa ett kampanjramverk där alla dessa ettbladsscenarion sedan kan passas in, för att ge en logisk anledning för rollpersonerna att undersöka alla konstigheter, samt ett trovärdigt sätt på vilket döda/lemlästade/vansinniga karaktärer kan bytas ut mot nya. Den enkla varianten är ju att låta alla karaktärer vara en del av B.P.R.D./X-Files/The Laundry/S.A.V.E. eller annan valfri fiktiv enhet som utreder ockulta oegentligheter. Men det vore ju för enkelt. Istället vill jag ge mig in i klassiskt Lovecraftområde och låta spelarna ha tillgång till en typ av mystisk scapbook, innehållandes anteckningar, foton, nyhetsurklipp och dylikt. Alla scenarion ska relatera till delar i scrapbooken som spelarna kan välja att utreda. En modul till Trail of Cthulhu vid namn The Armitage Files verkar fungera enligt en liknande modell, men med en serie olika brev, och den tarvar en närmare blick. Visserligen tror jag inte den har ett gäng ettbladsscenarion inbakade, men själva ramverket är intressant.

Kampanjramverket är alltså tänkt att likna situationen i den klassiska novellen Call of Cthulhu, där protagonisten kommer över en släktings arkiv och anteckningar över sina utredningar om Cthulhu-kulten. Det återstår att se hur pass väl jag lyckas.

Mer blir det inte den här gången, auf Wiedersehen!