Vidare har jag roat mig med att plöja igenom regelböcker till diverse andra system som har legat och samlat damm i hyllan, så jag tänkte roa mig med att yttra några ord om dem. Svenska kulter, även det från Saga Games, har jag gått och sneglat på länge. Regelmässigt är det tämligen enkelt och smidigt, liksom Arferts övriga alster, och verkar i stort sett bygga på Parallel Worlds-reglerna. Det utspelar sig i Anders Fagers litterära Lovecraft-Sverige, och har av Arfert sammanfattats en blandning mellan H.P Lovecraft och Snabba Cash. Det är en ball spelvärld, men jag tror inte att jag behärskar improvisationsförmågan som krävs för att kunna göra något vettigt av spelet i fråga, dessvärre.
Nattens Varelser heter ett nytt skräckrollspel från Kängtrollspel som givits ut av Saga Games. Regelsystemet får väl sägas vara besläktat med Fantasy!, och är således snabbspelat och lättförstått. Spelet är är ett gotiskt skräckspel som hämtar en stor del inspiration från TV-serien Penny Dreadful. Spelarna får alltså springa runt i 1800-talets London och kämpa mot klassiska, gotiska skräckskurkar såsom vampyrer, vansinniga vetenskapsmän och vredgade vålnader. I mångt och mycket tycker jag att det är en trevlig ersättare för den gamla, första utgåvan av Chock (som ju för övrigt är på väg att få en ny, svensk reboot). En detalj som tål att nämnas är att Nattens Varelser saknar generella regler för just skräck hos rollpersonerna, vilket annars brukar vara industristandard i en eller annan form. Det lämnas istället åt spelarna att de facto rollspela rollpersonernas reaktioner på det ohyggliga och övernaturliga. De få rena skräckregler som finns gäller istället några specifika förmågor som vissa av monstren har. Hur som helst blir jag sugen på att testa spelet, så det får nog bli en one-shot med introduktionsäventyret vid tillfälle.
Savage Worlds-reglerna har jag skummat igenom tidigare, men nu har jag faktiskt tagit mig tid att sätta mig in i dem. Regelboken beskriver sig självt som "Fast, fun, furious", vilket man väl får hålla med om i någon mån. De är gjorda för att spela pulpiga actionäventyr med massiva slagsmål och jaktscener. Ungefär. Just stridssystemet är tämligen spännande, och har en trevlig mekanik för att avgöra turordningen - spelarna drar helt sonika ett antal kort från en vanlig kortlek, snabba rollpersoner drar flera kort och sparar det med högst valör. Därpå räknar spelledaren ned från 13, och man agerar när ens valör räknas upp. Med andra ord blir det en spännande stämning av osäkerhet eftersom man aldrig vet när en viss deltagare faktiskt får agera. En bonus är att man får rulla många olika sorters tärningar, vilket ju alltid är trevligt. Fast ska man vara lite elak så är väl egentligen Savage Worlds ett miniatyrfigurslagsspel med påklistrad rollspelsdräkt, men det är ju inget fel i sig.
Vidare har jag än en gång försökt ta mig an reglerna till det svenska rollspelet Noir. Det har ett väl utarbetat system för att skapa rollpersoner med drivkrafter, personliga demoner och en förankring i världen, men det är ingenting man sätter sig ned och gör på en pisskvart, om vi säger så. Just själva regelsystemet har jag inte lyckats sätta mig in i än, så jag kan inte uttala mig om huruvida det är tungrott eller ej. Dels är det som att springa in i en vägg av text när man ska sätta sig ned och läsa boken, dels blir man nästan smått deprimerad när man tar sig an världsbeskrivningen. Grejen är den att många verkade bli besvikna på spelet Noir, eftersom de förväntade sig något annat än vad de fick, och jag kan nog förstå varför. Titeln och utseendet på boken för ju givetvis tankarna till klassisk film noir, och det är utan tvekan en av inspirationskällorna till spelet. Den tidigare nämnda processen för att skapa rollpersoner är utformad för att skapa just den typ av trasiga personer som film noir brukar gestalta, och den första novellen som ska ge en smak av spelvärlden ursäktar sig inte, utan vräker genast in läsaren i en oförlåtande värld fylld av kriminalitet, svek och övergrepp. Så långt levererar den vad man förväntar sig. När spelvärlden dock beskrivs så märker man genast att den har mer gemensamt med George Orwells 1984, än den amerikanska storstaden med snygg fasad men ruttnande innanmäte som i alla fall jag brukar förknippa med film noir. Jag har inget problem med att man hittat på en egen spelvärld, däremot har jag lite svårt för att få grepp om hur de vill att den ska gestaltas. Tillåt mig att raljera.
Jag tänker inte gå in på begreppet film noirs historia eller slikt, mer än att nämna att det i regel syftar på de gangster- och kriminalfilmer som producerades i kölvattnet av världskrigen. De gestaltar ofta desillusionerade människor som gapar efter för mycket, vilket leder dem ned i fördärvet. Försäkringshandläggaren som går med att blåsa sin arbetsgivare, privatdetektiven som luras att ta sig an ett jobb som ingen borde röra eller femme fatalen som lindar fel karl runt sitt finger. Saken är den att de här filmerna representerar en viss sinnesstämning som fanns i det västerländska samhället efter kriget. Nyckelordet är desillusionerad. Mellankrigstidens framtidshopp krossades som en valnöt under en slägga av krigsutbrottet, och trasiga människor återvände hem till ett samhälle i explosiv förändring som de inte längre passade in i. Det är lite det som är grejen. Emedan den amerikanska drömmen är på väg att realiseras i ett fantastiskt, bekymmersfritt 50-tal, är det befolkat av cyniska individer utan tilltro till vare sig mänskligheten eller sagda samhälle. Vad har det med spelet Noir att göra, då? Jag har svårt att se hur jag ska kunna gestalta den sortens personer i en så pass becksvart, dystopisk spelvärld som Noir presenterar. En spelvärld som liksom varit trasig från början, där ingen någonsin haft någon illusion om att tillvaron kunnat vara bra, och således aldrig kan vara, wait for it, desillusionerad. Slut på raljerandet.
Till sist har jag även återvänt till reglerna för gamla Mutant 2089. Jag blev helt enkelt sugen på klassisk cyberpunk, och planen är väl att antingen köra en one-shot vid tillfälle, eller att eventuellt dra igång en kortare kampanj eftersom en av vår spelgrupps deltagare kommer att vara oanträffbar under en tid framöver. Reglerna är ju som bekant klassisk BRP, vilket jag ju ändå behärskar då jag är en Call of Cthulhu-fantast. Däremot ämnar jag nog skruva ned Judge Dredd-elementen i spelvärlden och sikta på något som osar mer Blade Runner och Neuromancer (vilka ju även de hämtar jävligt mycket från film noir, för att återknyta till tidigare raljering). Alternativt tar jag och kör en Firefly-osande kampanj i uppföljaren Mutant R.Y.M.D, det som senare blev Mutant Chronicles. Vi får se.
Avslutningsvis måste jag ju slänga in något cowboyrelaterat. Jag kan ju inte uppdatera bloggen utan att vräka ur mig något om vilda västern. Jag nöjer mig med att säga så här; Jag kommer att behöva köpa en ny bössa snart, för Umarex släpper nämligen den här.
Den skjuter måhända inte lika träffsäkert som Walther Lever Action, men det faktum att den laddas med samma hylsor som Colt-revolvrarna väger upp. Cowboy Action Airgun Shooting når en ny nivå. Mer om det framöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar