Satan bor i småpinalerna

Som jag nämnde i ett tidigare inlägg så är min outfit inför sommarens vilda västern-dumheter i grund och botten färdig. En annan sak jag garanterat också påpekade är att man kan samla på sig smådetaljer i all oändlighet. Det kan ha råkat bli några smådetaljer till, som är mer eller mindre relaterade. Först och främst så kände jag mig pysslig nu på vårkanten och fick för mig att ägna mig åt lite hemslöjd, vilket resulterade i att jag täljde till en liten majskolvspipa. Inte för att jag är någon storrökare, men det är trevligt att ha något egentillverkat när andan faller på. I sinom tid insåg jag att man ju inte kan ha en spexig pipa utan en tidsenligt spexig tobakspung, och gjorde därför ett eBay-köp av en så kallad medicinpåse; alltså en liten läderpung som man förvarar föremål med magisk kraft i, om man är vidskeplig. Själv förvarar jag nu alldeles för torr, gammal tobak i den.

Som av en tillfällighet överensstämmer påsens utseende med en liten detalj i min modeförebilds (Jonah Hex, alltså) klädsel som jag från början inte riktigt kunde placera, men som får lite av en förklaring när man betänker att hans bakgrundshistoria inbegriper en tid som slav hos apacher, om jag inte missminner mig. För vad är det, om inte en medicinpåse, som kan synas hänga under hans jacka? Eller ja, det kan ju vara ett indianskt fanny-pack, för allt jag vet, men utseendet är nära nog, så det duger för mig.

Nästa detalj är inte så mycket en del av kostymen, som en trevlig lösning på ett praktiskt problem. Nämligen förvaring av skjutjärn och tillbehör under transport. Vad passar bättre som skytteväska, än en gammal sliten läkarväska? Förutom en riktig skytteväska, alltså. Nej, just det.

Ett billigt Tradera-fynd som sett bättre dagar, men charmig är den. Och lite äcklig på insidan, men man kan inte få allt. Duger till såväl skjutbanan som Jönssonligan-maskeraden. Spexigt, var ordet. Jag kan, eventuellt, vara på jakt efter ett klassiskt lerkrus att förvara hembrä-jag menar hallonsaften i också.

För övrigt går jag nu mest i väntans tider. Dels i väntan på att Crosmans Remington 1875 ska släppas på marknaden. Dels i väntan på semestern så att jag kan pysa iväg och ägna dagarna åt att massakrera måltavlor med luftpuffrorna. Väntan på bättre tider, helt enkelt.