Mansions of Madness - För Call of Cthulhu-fantasten utan vänner

När undertecknad fick nys om att det Cthulhu-drypande brädspelet Mansions of Madness skulle få en app-driven andra utgåva så hoppade det stackars hjärtat över ett par slag. Min första tanke när jag såg att gamla Descent fått en app som tar över rollen som spelledare (eller Overlord, om man nu vill vara petig med terminologin), var att jag ville ha en liknande app för MoM. Jag var givetvis inte ensam om det önskemålet, men i de diskussioner som följdes översvämmades självfallet kommentarsfälten av Negative Nancies som menade att det omöjligt kunde fungera. MoM var för komplicerat och rollen som spelledare krävde för mycket strategi och det ena med det tredje. Gud förbjude att man är positiv till något på Internet. Men, tji fick fnöskepungarna. I andra utgåvan av Mansions of Madness har spelledaren helt ersatts av en app, vilket innebär att jag de facto kan spela spelet, istället för att låta det stå och samla damm i hyllan som sin föregångare. Vad som gör det hela ännu bättre, är att man kan använda monster och hjältar från första utgåvan, så det finns all anledning för mig att behålla den också.

Första utgåvan beskylldes ofta för att ha olidligt lång förberedelsetid innan man faktiskt kunde komma igång och spela. Spelledaren skulle bygga upp kartan, placera ut prylar, pussel och fan och hans moster. Andra utgåvan lider definitivt inte av detta. Starta appen, välj äventyr och vilka utredare som är med, sortera kort och kartbrickor i rätt högar, kör igång. Det tar längre tid att plocka ihop prylarna efteråt än att förbereda ett parti.

Reglerna i sig är enkla, och appen hjälper spelarna igenom det mesta. Det här är helt rätt väg att gå för Fantasy Flight Games. I synnerhet om man har Android i färskt minne. Istället för att spelarna ser hela herrgården från början så byggs den nu upp allteftersom man utforskar den. Jag har bara spelat ett parti för mig själv än så länge, så jag kan inte svara för hur pass olika den ser ut när man upprepar samma scenario. Hur som helst så påminner känslan i utforskandet en hel del om gamla Betrayal at the House on the Hill - fast med mer narrativt sammanhang. När utredarna undersöker ledtrådar så berättar appen en historia, och man får mer eller mindre en enklare rollspelskänsla. På samma sätt bidrar appen med ett narrativt, beskrivande upplägg under striderna mot herrgårdens monster. Är man förtjust i högläsning så lär flerspelaromgångarna kunna bli synnerligen underhållande.

Det narrativa upplägget gör att spelet fungerar utmärkt för en ensam spelare. Tidigare solospel av den här typen som jag testat (Shadows of Brimstone, Advanced HeroQuest osv.) har i regel utmynnat i att man bara sitter och rullar tärningar för sig själv, och till slut väntar man endast på att ens hjältar ska dö eftersom man helt enkelt tröttnar. Tack vare appens berättande känner man sig istället involverad på ett annat sätt, även om man i grund och botten gör samma sak som i tidigare nämnda spel, dvs flyttar plastfigurer och rullar tärningar.

Jag ser fram emot att få testa spelet tillsammans med andra spelare. Eftersom jag aldrig fick tillfälle att spela första utgåvan kan jag inte göra någon jämförelse, men den här utgåvans vansinnesmekanik har effekter som även dessa för tankarna till tidigare nämnda Betrayal at the House on the Hill. En utredare som blir galen kan få helt egna vinstvillkor som går stick i stäv med det annars kooperativa målet med spelet. Galet kul, med andra ord.

Det medföljande konverteringspaketet låter dig använda första utgåvans prylar.

Som spel sett är Mansions of Madness andra utgåva inte särskilt komplext. Tur med tärningar vinner i regel över strategi och taktik. Men det här spelet handlar inte nödvändigtvis om att vinna. Liksom exempelvis gamla Drakborgen så kommer det största nöjet från den historia som uppstår under spelet. I min första omgång gick det käpprätt åt helvete för utredarna; en tvär gammal butler och en lite för nyfiken idrottare. I spelets slutfas försökte idrottaren desperat att värja sig mot monster med en kofot samtidigt som hon försökte lösa ett låspussel, i grund och botten ovetande om att butlern börjat skjuta vilt omkring sig med en signalpistol för att värja sig mot kultister, och sålunda även satt eld på stora delar av herrgården. Don't split the party, som rollspelarna säger.

Ska man säga något negativt så är det väl att det appdrivna upplägget gör det svårt/omöjligt att husregla saker och komma med egna tillägg. Alla vet att sådana här spel är till för att modifieras...

Mansions of Madness andra utgåva är visserligen dyr som bara den, närmare bestämt går den på 900 spänn, och jag var tveksam till att skaffa spelet av den anledningen. Jag ångrar ingenting. Tills nästa gång säger jag auf Wiedersehen!