Ruskigheter i höstmörker

Så här i slutet av augusti blir det alltmer tydligt att slaskhösten är i antågande. Hur trist det än må vara att sommaren drar sina sista, rosslande andetag för i år så innebär dock höstmörkret att stämningen blir helt rätt för att konsumera mängder av skräckkultur. Jag anpassar min kulturkonsumtion, liksom mitt drickande, efter klimatet. Under het och fuktig sommar dricker jag bourbon och kollar på spaghettiwesterns. När höstrusket lägrar sig så går jag över till vindpinad maltwhisky och lyssnar på ljudböcker av H.P. Lovecraft och hans lärljungar.

Dark Adventure Radio Theatre håller fortsatt hög klass på sina radiopjäser. Deras senaste produktion är en tolkning av Lovecrafts kanske mest mundäna verk av kosmisk fasa; The Thing on the doorstep, som kretsar kring äktenskap och identitetsförlust. Även om den givetvis är fylld av hans sedvanligt övernaturliga svarta magi, så är själva temat om ett äktenskap fullt av såväl psykologiskt som magiskt våld, liksom den överhängande rädslan av att förlora sin individualitet i sammanhanget, hans mest vardagligt förankrade berättelse. Dessutom måste jag påstå att The Thing on the Doorstep är den novell där Lovecraft, med en enda mening, lyckas bäst med att sätta tonen och kasta läsaren in i mysteriet redan från början.

"Det är sant att jag har sänt sex kulor genom min bäste väns huvud, och ändå hoppas jag att med denna redogörelse kunna visa att jag inte är hans mördare."

Vem vill inte veta vad som föranledde det!?! Just det.

Vidare utannonserade nyligen DART att man påbörjat produktionen av ännu en helt ny pjäs, The Brotherhood of the Beast, som baseras på supplementet The Fungi from Yuggoth till rollspelet Call of Cthulhu. De har tidigare visat att de är fullt kapabla att skriva fristående pjäser som inte är direkta tolkningar av Lovecrafts verk, så jag ser väldigt mycket fram emot den här.

Höststämningen sparkar även delvis igång min egen kreativa ådra. Även om jag inte lyckats uppbåda orken att själv skriva något, så känner jag ett växande sug att förbereda en kampanj till Call of Cthulhu. Min förhoppning är att kunna hålla lågan uppe och spelleda något långt och läskigt över Roll20, då mitt rollspelande fått ligga i träda under sommaren. Om inte annat så får jag roa mig med Mansions of Madness. Eftersom en helg på det temat är planerad till veckan så roade jag mig med att slänga ihop en liten stämningstrailer med diverse "lånade" bilder från nätet, samt utdrag från en rad olika ljudböcker. Måhända kan den hjälpa någon annan att komma i stämning i höstmörkret.

Andra idéer som snurrar runt kretsar kring att skriva ännu ett mordmysterium. Det börjar bli en vana att lova sig själv att låta bli, för att sedan börja känna suget att knåpa ihop ett halvt övernaturligt mordlajv lagom till nyår. Vi får se hur det går, och om suget håller i sig.

Utöver detta har jag mest roat mig med att bygga schatull till vapensamlingen, såväl till luftpistolerna som de antika svartkrutspjäserna. Således bjuder jag avslutningsvis på några bilder av dessa, med hopp om att de hinner med att luftas någon gång även under hösten!

Smith & Wesson Schofield No. 3 i kolsyreutförande.

Crosman Shiloh, en replika av Remington 1861.

En patronask till diligensbössan, vars ammunitionsförråd fått tillökning.

Det var allt för närvarande, tills nästa gång säger jag auf Wiedersehen!

Mansions of Madness - För Call of Cthulhu-fantasten utan vänner

När undertecknad fick nys om att det Cthulhu-drypande brädspelet Mansions of Madness skulle få en app-driven andra utgåva så hoppade det stackars hjärtat över ett par slag. Min första tanke när jag såg att gamla Descent fått en app som tar över rollen som spelledare (eller Overlord, om man nu vill vara petig med terminologin), var att jag ville ha en liknande app för MoM. Jag var givetvis inte ensam om det önskemålet, men i de diskussioner som följdes översvämmades självfallet kommentarsfälten av Negative Nancies som menade att det omöjligt kunde fungera. MoM var för komplicerat och rollen som spelledare krävde för mycket strategi och det ena med det tredje. Gud förbjude att man är positiv till något på Internet. Men, tji fick fnöskepungarna. I andra utgåvan av Mansions of Madness har spelledaren helt ersatts av en app, vilket innebär att jag de facto kan spela spelet, istället för att låta det stå och samla damm i hyllan som sin föregångare. Vad som gör det hela ännu bättre, är att man kan använda monster och hjältar från första utgåvan, så det finns all anledning för mig att behålla den också.

Första utgåvan beskylldes ofta för att ha olidligt lång förberedelsetid innan man faktiskt kunde komma igång och spela. Spelledaren skulle bygga upp kartan, placera ut prylar, pussel och fan och hans moster. Andra utgåvan lider definitivt inte av detta. Starta appen, välj äventyr och vilka utredare som är med, sortera kort och kartbrickor i rätt högar, kör igång. Det tar längre tid att plocka ihop prylarna efteråt än att förbereda ett parti.

Reglerna i sig är enkla, och appen hjälper spelarna igenom det mesta. Det här är helt rätt väg att gå för Fantasy Flight Games. I synnerhet om man har Android i färskt minne. Istället för att spelarna ser hela herrgården från början så byggs den nu upp allteftersom man utforskar den. Jag har bara spelat ett parti för mig själv än så länge, så jag kan inte svara för hur pass olika den ser ut när man upprepar samma scenario. Hur som helst så påminner känslan i utforskandet en hel del om gamla Betrayal at the House on the Hill - fast med mer narrativt sammanhang. När utredarna undersöker ledtrådar så berättar appen en historia, och man får mer eller mindre en enklare rollspelskänsla. På samma sätt bidrar appen med ett narrativt, beskrivande upplägg under striderna mot herrgårdens monster. Är man förtjust i högläsning så lär flerspelaromgångarna kunna bli synnerligen underhållande.

Det narrativa upplägget gör att spelet fungerar utmärkt för en ensam spelare. Tidigare solospel av den här typen som jag testat (Shadows of Brimstone, Advanced HeroQuest osv.) har i regel utmynnat i att man bara sitter och rullar tärningar för sig själv, och till slut väntar man endast på att ens hjältar ska dö eftersom man helt enkelt tröttnar. Tack vare appens berättande känner man sig istället involverad på ett annat sätt, även om man i grund och botten gör samma sak som i tidigare nämnda spel, dvs flyttar plastfigurer och rullar tärningar.

Jag ser fram emot att få testa spelet tillsammans med andra spelare. Eftersom jag aldrig fick tillfälle att spela första utgåvan kan jag inte göra någon jämförelse, men den här utgåvans vansinnesmekanik har effekter som även dessa för tankarna till tidigare nämnda Betrayal at the House on the Hill. En utredare som blir galen kan få helt egna vinstvillkor som går stick i stäv med det annars kooperativa målet med spelet. Galet kul, med andra ord.

Det medföljande konverteringspaketet låter dig använda första utgåvans prylar.

Som spel sett är Mansions of Madness andra utgåva inte särskilt komplext. Tur med tärningar vinner i regel över strategi och taktik. Men det här spelet handlar inte nödvändigtvis om att vinna. Liksom exempelvis gamla Drakborgen så kommer det största nöjet från den historia som uppstår under spelet. I min första omgång gick det käpprätt åt helvete för utredarna; en tvär gammal butler och en lite för nyfiken idrottare. I spelets slutfas försökte idrottaren desperat att värja sig mot monster med en kofot samtidigt som hon försökte lösa ett låspussel, i grund och botten ovetande om att butlern börjat skjuta vilt omkring sig med en signalpistol för att värja sig mot kultister, och sålunda även satt eld på stora delar av herrgården. Don't split the party, som rollspelarna säger.

Ska man säga något negativt så är det väl att det appdrivna upplägget gör det svårt/omöjligt att husregla saker och komma med egna tillägg. Alla vet att sådana här spel är till för att modifieras...

Mansions of Madness andra utgåva är visserligen dyr som bara den, närmare bestämt går den på 900 spänn, och jag var tveksam till att skaffa spelet av den anledningen. Jag ångrar ingenting. Tills nästa gång säger jag auf Wiedersehen!