Projektlikvaka och fenixflax

Vissa projekt är dömda att misslyckas. Inte för att de nödvändigtvis grundar sig på dåliga idéer, utan för att det helt sonika inte finns skuggan av en chans att få tid att slutföra dem. I ett tidigare inlägg presenterade jag planen på att slänga ihop en Call of Cthulhu-kampanj bestående av en tjock samling korta ettbladsscenarion, som i sin tur är kopplade till en mustig lunta av till synes osammanhängande tidningsartiklar, rapporter och fotografier; som tillsammans bygger upp någon form av skrämmande avslöjande, allteftersom spelarna följer upp dessa ledtrådar. Med andra ord en kampanj med sikte på mer eller mindre exakt samma upplägg som just novellen Call of Cthulhu.

Nu blir det dessvärre inte av, på grund av ett gäng olika anledningar. Dels beror det på undertecknads egen otålighet. Jag är förbannat sugen på att komma igång och spela, men skulle av naturliga skäl inte kunna börja innan hela kampanjen med tillhörande kampanjbok vore helt färdigställd. Visserligen skulle det kunna åtgärdas genom att i all enkelhet minska storleken på kampanjen; men det för mig osökt in på problem nummer två. Det kräver fortfarande en rejäl arbetsinsats, och en förmåga att kunna lägga en stor del av min fritid på att faktiskt kunna koncentrera mig på sagda arbete. Den möjligheten finns helt enkelt inte i nuläget.
Således får sagda projekt ovetande följa med ut bakom vedbo'n, och motta ett barmhärtigt överraskande spadslag mot bakhuvudet.

Det blir inget av den där varan innan spel, dessvärre.

Men ur askan av det brinnande kadavret tar en ny plan form. Jag tänker fortfarande försöka köra en bunt korta Call of Cthulhu-scenarion med min stackars spelgrupp. Målet är att nämnda scenarion fortfarande ska få plats på just ett ark papper, exklusive handouts. Sagda handouts kommer i många fall att få agera adventure hooks, precis som kampanjboken var tänkt att göra från början. På det sättet kan jag komma igång och spela rätt snabbt. Vad som försvinner är istället möjligheten för spelarna att själva välja vilka ledtrådar de ska följa upp innan äventyret.
Men. Möjligheten finns ju att jag knåpar ihop en kampanjbok när vi väl nått slutet av den här kampanjen, och har en radda med ledtrådar och tillhörande äventyr.

D20-boken som jag nämnde i förra inlägget har för övrigt visat sig innehålla väldigt matnyttiga förslag för äventyrsskapande till skräckrollspel. Eftersom den verkar rikta sig till just gamla Dungeons & Dragon-spelare, som måhända är rätt inkörda på hack'n'slash-spelande, har den ett väldigt pedagogiskt förhållningssätt gentemot läsaren, och tar inte för givet att denne vet hur man spelleder ett mysterieinriktat skräckspel. Den ger också intressanta förslag på hur spelledaren kan förhålla sig till Lovecrafts Cthulhu-mythos. Bra köp.

Nog för den här gången. Dags för undertecknad att spendera sina återstående få timmar innan den där vederstyggliga 30-årsdagen med att göra något riktigt jävla barnsligt. Auf Wiedersehen.