Kit Walker går på föreläsningar som en vanlig nörd

Goda nyheter! Undertecknad har knuffat undan stenen från grottans ingång och krälat omkring på stadens gator som en vanlig, slemmig man. Eller ja, jag har åtminstone hållit mig ute i friska luften under tiden det tog att förflytta sig från min svettiga krypta till The English Bookshop för en Lovecraft-kväll.

Jens Heimdahl föreläste för en entusiastiskt skräcknördig publik om den gamle kosmiske kålsuparen Lovecraft, samt hans litterära kopplingar till Margaret Murrays pseudovetenskapliga debakel The Witch-cult in Western Europe. Av föreläsningen att döma skulle jag med största sannolikhet fått kvastspö av fröken Murray om jag hänvisat till den boken som ett debakel, men i min naiva tro på dödens slutgiltighet tar jag chansen att kalla det så ändå; vad jag förstått var det ungefär på det sättet som boken mottogs av sin samtids akademiker.
 Det hela avslutades med att Mohamed Omar berättade lite om och läste ur sina Lovecraft-influerade diktsamlingar Natt öfver Upsala och Skymning öfver Upsala. En på det hela taget mycket gemytlig tillställning. Undertecknad tog dock till flykten när folksamlingen fick vittring på det utlovade go'fikat.

Gemytligt så det förslår!

Just The Witch-cult in Western Europe har legat länge på listan över böcker att införskaffa till mitt Bibliotheca Infernalis, men boksamlandet har som bekant fått kliva tillbaka till förmån för rollspelsnörderi och dylika eskapistiska utsvävningar. Det kan dock vara på sin plats att återuppta den gamla ambitionen att bli innehavare av Svea Rikes vidrigaste samling tryckta vämjeligheter, förutsatt att skattmasen kryssar i "återbäring" istället för "restskatt". Deklarationstider är alltid lika spännande.

På tal om spännande rollspelsnörderi så har givetvis er ödmjuke skribent kommit fram till att han inte tagit sig riktigt tillräckligt mycket gyttja över huvudet, och bestämt att påbörja ytterligare ett kampanjprojekt. Eller ja, snarare rör det sig om att bygga ut det pågående projektet. Det är åtminstone vad jag intalar mig själv när jag inte kan sova om nätterna.

Tanken är som så att jag ska försöka mig på det där konceptet Megadungeon. Fast i lite mindre skala. Med stora skopor inspiration från gamla datorspel som Alone in The Dark och Resident Evil ämnar den gode doktorn bygga någon sorts survival horror-kampanj fullspäckad med mörka katakomber, hemsökta herrgårdar och otäckheter på isolerade öar, som mina stackars spelare ska få traggla sig igenom. Hur det kommer gå återstår att se.

Kan man simulera grafiken ned en D20 så blir ingen gladare än jag.

Vilka övriga dumheter undertecknad kommer att ägna sig åt återstår att se; det är ju prat om att det kan råka ske ett nytt mord till midsommar. Var så god. Ordvitsa på bara. I övrigt ser jag till att bränna alla mina pengar på fin sprit och ont krut. Tills nästa gång säger jag auf Wiedersehen!

Projektlikvaka och fenixflax

Vissa projekt är dömda att misslyckas. Inte för att de nödvändigtvis grundar sig på dåliga idéer, utan för att det helt sonika inte finns skuggan av en chans att få tid att slutföra dem. I ett tidigare inlägg presenterade jag planen på att slänga ihop en Call of Cthulhu-kampanj bestående av en tjock samling korta ettbladsscenarion, som i sin tur är kopplade till en mustig lunta av till synes osammanhängande tidningsartiklar, rapporter och fotografier; som tillsammans bygger upp någon form av skrämmande avslöjande, allteftersom spelarna följer upp dessa ledtrådar. Med andra ord en kampanj med sikte på mer eller mindre exakt samma upplägg som just novellen Call of Cthulhu.

Nu blir det dessvärre inte av, på grund av ett gäng olika anledningar. Dels beror det på undertecknads egen otålighet. Jag är förbannat sugen på att komma igång och spela, men skulle av naturliga skäl inte kunna börja innan hela kampanjen med tillhörande kampanjbok vore helt färdigställd. Visserligen skulle det kunna åtgärdas genom att i all enkelhet minska storleken på kampanjen; men det för mig osökt in på problem nummer två. Det kräver fortfarande en rejäl arbetsinsats, och en förmåga att kunna lägga en stor del av min fritid på att faktiskt kunna koncentrera mig på sagda arbete. Den möjligheten finns helt enkelt inte i nuläget.
Således får sagda projekt ovetande följa med ut bakom vedbo'n, och motta ett barmhärtigt överraskande spadslag mot bakhuvudet.

Det blir inget av den där varan innan spel, dessvärre.

Men ur askan av det brinnande kadavret tar en ny plan form. Jag tänker fortfarande försöka köra en bunt korta Call of Cthulhu-scenarion med min stackars spelgrupp. Målet är att nämnda scenarion fortfarande ska få plats på just ett ark papper, exklusive handouts. Sagda handouts kommer i många fall att få agera adventure hooks, precis som kampanjboken var tänkt att göra från början. På det sättet kan jag komma igång och spela rätt snabbt. Vad som försvinner är istället möjligheten för spelarna att själva välja vilka ledtrådar de ska följa upp innan äventyret.
Men. Möjligheten finns ju att jag knåpar ihop en kampanjbok när vi väl nått slutet av den här kampanjen, och har en radda med ledtrådar och tillhörande äventyr.

D20-boken som jag nämnde i förra inlägget har för övrigt visat sig innehålla väldigt matnyttiga förslag för äventyrsskapande till skräckrollspel. Eftersom den verkar rikta sig till just gamla Dungeons & Dragon-spelare, som måhända är rätt inkörda på hack'n'slash-spelande, har den ett väldigt pedagogiskt förhållningssätt gentemot läsaren, och tar inte för givet att denne vet hur man spelleder ett mysterieinriktat skräckspel. Den ger också intressanta förslag på hur spelledaren kan förhålla sig till Lovecrafts Cthulhu-mythos. Bra köp.

Nog för den här gången. Dags för undertecknad att spendera sina återstående få timmar innan den där vederstyggliga 30-årsdagen med att göra något riktigt jävla barnsligt. Auf Wiedersehen.

En skitladdning med Cthulhu

Undertecknad har passat på att samla på sig några fler Call of Cthulhu-regelböcker i olika utförande och version. Dags att skryta.

Dels har vi den första utgåvan jag själv spelledde, dvs den sjätte. Häromsistens fick jag tag i den tredje utgåvan och D20-versionen, bägge hårdinbundna och fullproppade med godsaker. Jag är inte helförtjust i D20 som så, men den innehåller en väldigt trevlig spelledarsektion. Tredje utgåvan innehåller även den en hel del dylika godbitar, även om regelsystemet är i princip detsamma som i sjätte utgåvan.

Utöver dessa har jag även passat på att skriva ut Acthung! Cthulhu! som legat på hårddisken och gottat till sig ett bra tag. Call of Cthulhu under andra världskriget; nazister, spioner och pulp. Vad kan gå fel?
På tal om pulp så finns givetvis mitt eget regelsupplement till Fantasy! Old School Gaming, alltså Cthulhu! Old School Gaming. Cthulhu-spelande för den som gillar tärningspölar och hjältar som kan dö och bli galna lika snabbt som de går att skapa.
Sist och utan tvekan minst så har jag även skrivit ut Cthulhu Dark, som är ett väldigt regellätt system med fokus på narrativ snarare än spel. Intressanta grejor, i synnerhet när man vill ha en utgångspunkt för att skriva snabba äventyr.

Några varianter återstår ju om jag vill ha en hyfsat komplett samling. Att dra på sig fler rena Call of Cthulhu-utgåvor är kanske inte så intressant, men för ännu mer världskrigstema så finns ju World War Cthulhu. För mer utredningsinriktade spel så fattas fortfarande det Gumshoe-baserade Trail of Cthulhu. Sedan finns säkert en massa fler som jag inte tänkt på också, men det här torde täcka mina Cthulhu-behov för tillfället...

Concealed carry

Det var på tok för länge sedan som Doktor Laser gjorde skäl för sin titel, så idag föll andan på att åtminstone göra något laserrelaterat. Jag råkade ha en massa låtsasläder liggandes från en slaktad väska, som använts till mitt gamla Necronomicon-projekt. Således bestämde jag mig för att jag banne mig behöver ett hölster åt en LTAR-puffra. För man har ju ett så stort behov av att stoppa undan sitt vapen när man spelar...

Nåväl, sagt och gjort! En del klippande, klistrandet och skruvande var allt som krävdes. Nu kan jag uppbära laserpistol med stil, om det skulle tarvas:

Nu när solen börjat titta fram så blir man av någon anledning sugen på att både spela och börja pilla mer med prylarna. Kanske dags att ta tag i det där jag påstod att jag skulle göra under vintern, dvs knåpa ihop fler externa sensorer, samt slänga på lite kosmetiska förändringar på puffrorna. Tills nästa gång säger jag auf Wiedersehen!