Men spela roll!

Nu blir det andra bullar, sa bagar'n, sket i ugnen. Eller ja, egentligen blir det gamla klassiska bullar. Old school-bullar. Som bekant har den gode doktorn då tillfälle givits lett några äventyr i rollspelet Call of Cthulhu, samt suttit på andra sidan spelledarskärmen i det mysteriemysiga Götterdämmerung.

Mystiskt så det förslår.

 Eftersom det har börjat suga i rollspelstarmen så har undertecknad än en gång börjat gräva ned sig i obskyra manualer och bortglömda manuskript, vilket lett till en liten insikt. Doktor Laser är världens lataste spelledare. Doktor Laser hatar att memorera, alternativt behöva leta upp, regler och tabeller i toktjocka böcker. Det kan gå för sig när er ödmjuke skribent sitter som spelare, och själv inte behöver stå för letandet, men när det är dags att spelleda så föredrar undertecknad att dra reglerna ur sin egen ändalykt snarare än att gå efter det som står i någon dammig 457th Edition Core Rulebook of Mental Damnation +2 (och sedan upptäcka att den eftersökta tabellen finns i spelsupplement nr 2038; Myglarens Handbok). Det är månne också därför som jag hittills bara suttit värd för Call of Cthulhu så här långt, då reglerna är förhållandevis enkla, och äventyren har fokus på ledtrådsletande snarare än taktiska strider med två miljarder olika specialförmågor och regler att hålla reda på. Eller ja, den gode doktorns sjukliga H.P. Lovecraft-intresse har väl spelat in också.

Alla rollspel behöver tentakler.

Call of Cthulhu lider dock av ett annat bekymmer, med hänvisning till min inneboende lathet: att leda ett äventyr kräver enormt mycket förberedelse som spelledare. Eller ja, visst kan man sitta och bläddra i äventyrsbeskrivningen under spelets gång, men det sabbar lätt stämningen - vill man leda ett bra skräckmysterium som inte stannar upp för att man glömt bort att nämna någon liten detalj så måste man ha järnkoll på äventyret. Därför har jag nu bestämt mig för att det är dags att dra igång något enklare, som går att spela lite mer spontant - Nämligen en kampanj i klassisk svärdsvingar-grottforskar-vätteslaktar-trollkarshattar-fantasymiljö. Dessutom har jag bestämt mig för att hitta ett system som är så pass enkelt att det går tokfort att komma igång att spela, det ska i princip gå på en pisskvart att skapa karaktärer och slänga in dem i äventyret.

Jepp, precis den sortens äventyr.

Således har jag de senaste semesterdagarna, istället för att göra något produktivt, grottat ner mig i såväl gamla klassiska rollspel, som nyproducerade tilltag som slängt sig med termen "old school". Gamla Drakar & Demoner från 80- och tidiga 90-talet (som finns att tanka hem som gratis PDF, för den som inte märkt det) var första hållplats, men grundreglerna bestämde jag mig för att överge tillfälligtvis - för många tabeller och siffror för min smak i nuläget, även om det är mycket möjligt att jag skamlöst kommer att stjäla såväl äventyr som spelvärld därifrån i slutändan. Risken finns ju även att jag konverterar till sagda system framöver, när lusten att börja traggla färdighetspoäng och skadebonusar så småningom dyker upp hos de stackars äventyrarna.

Okej, jag erkänner. Dylika handböcker är jävligt roliga att nörda ner sig i när man väl satt sig in i spelen.

Ett bildligt getöga har även kastats på gratisspelet Swords & Wizardry, som är en modern omarbetning av de gamla originalreglerna för Dungeons & Dragons, innan det degenererade till den sörja av miniatyrspelregler och tärningsrunkande som jag fått intrycket av att det är i dagsläget. Jag har ännu inte satt mig in i reglerna som helhet, men karaktärsskapandet går snabbt, och det verkar gå att nörda ner sig djupare för den som vill.

Som sagt. Även spelledar'n ska ha sitt.

Regelmässigt har jag dock hittills fastnat rejält för svenska SagaGames Fantasy! Old School Gaming, som nästan ligger i nivå med spel som gamla Hero Quest när det gäller simpelhet. Hittills har jag bara läst snabbreglerna som finns att ladda ned gratis, så jag vågar inte uttala mig om helheten. Några orosmoment är till exempel att karaktärerna kan kännas lite väl lika varandra eftersom man inte sitter och plockar ut X antal färdigheter och förmågor när man skapar dem, samt att jag inte riktigt vet hur erfarenhetssystemet för att bli bättre fungerar; men som det ser ut nu så lutar det åt ett köp oavsett. Det bör i slutändan inte vara några större besvär att konvertera karaktärerna till valfritt system om behovet skulle uppstå, och av den anledningen kommer jag till att börja med satsa på att försöka spela med Fantasy!:s snabbregler till det första spelmötet - särskilt som sagda spel ju mer eller mindre bygger på att spelledaren ska improvisera fram regler allteftersom det behövs. Helst ska det inte ens behövas rullas en massa tärningar, då mycket bygger på hur spelarna beskriver hur de agerar, en generell princip verkar vara att tråkiga beskrivningar bestraffas och underhållande belönas, vilket undertecknad stödjer helhjärtat.

 

 Rollspelsstrider ska vara som fajterna i Crimson Pirate, annars kan man lika gärna låta bli.

Nu gäller det bara att svänga ihop ett lämpligt äventyr att kasta in äventyrarna i, och låta vansinnet börja...