Just det. Du läste rätt. Böcker om ockultism, svartkonst och tvivelaktig folktro tillhör favoritämnena, och vid det här laget har det gått så långt att undertecknad kan kosta på sig att snörpa på munnen och hånflina lite lätt varje gång ett antikvariat har en uttalat ockult sektion som är mindre imponerande än min egen - vilket händer mer ofta. Men nog med denna prokrastination, låt oss ta en titt på några av de verk som den gode doktorn lyckats lägga sina smutsiga labbar på!
Den här är jag särdeles stolt över; Magi - Hvit och svart, av den gamle teosofen Franz Hartman, tryckt 1889. Visserligen är det en särdeles dödstråkig bok, för det mesta, och titeln är rätt missvisande då den främst handlar om teosofisk livsåskådning, men är man intresserad av dylika saker så är det bra läsning. Det är hur som helst en fin och inte alltför vanlig utgåva av en skrift som egentligen går att hitta i nytryck i vilken välsorterad bokhandel som helst. Samma sak gäller för övrigt även för nästa bok, som dessutom innehåller lite mer intressant läsning.
Letters on Demonology and Witchraft är en samling essäer av Sir Walter Scott, som i det moderna medvetandet nog är mest bekant som karln som skrev riddarromanen Ivanhoe. I det här fallet försöker han komma med rationella förklaringar till fenomen som djävulsbesatthet, andesyner och andra vidskepelser. Mycket i boken handlar givetvis även om häxprocesserna och de vansinniga med att tro på bekännelser som tvingats fram genom tortyr. Intressant läsning, och helt klart mer biblio-cred än att läsa Jan Guillou.
Den här har jag inte läst än, men titeln talar väl för sig själv. Upphittad i bokhyllan på en second hand-butik. Hur skulle jag kunna motstå att köpa den?
Det här är en gammal goding inom antropologin, Frazers Den gyllene grenen. Den har jag inte heller hunnit ta mig an än, men den ligger högt upp på listan. Kanske till stor del för att jag är Lovecraft-nörd (no shit, Sherlock!?) och det här är en av de faktiskt verkliga skrifter som hans noveller brukar hänvisa till, bredvid fiktiva (eller...?) som Necronomicon och Unaussprechlichen Kulten. Hur som helst är det en klassiker inom antropologi och mytologi.
Egyptiska myter och sagor, av H.O. Lange, ett impulsköp från ett av de lokala antikvariaten. En vacker dag ska jag ta mig an de egyptologiska studierna, och den här såg ut att vara lättsmält nog.
The Magic Island av Seabrook. Här är vi inne på smaskigt område. Ytterligare en bok jag inte läst än, men även den här ligger högt upp på listan. Kom igen. Det är en reseskildring till Haiti skriven av en kannibal. Vad kan gå fel?
Russian Folklore av Sokolov, vet jag inte ett dyft om, men vad spelar det för roll? Den såg spexig ut, och faller utan tvekan inom ramarna för mina intressen. Dock har jag svårt att tro att den knäcker min andra bok om rysk folktradition, som förtjänar ett eget inlägg framöver...
Här har vi en av mina mest suspekta. Titeln torde vara ledtråd nog om varför. En gammal skrift som nog lär ha varit populär i sekelskiftets ockulta sällskap, även om man säkert kan ifrågasätta hur pass gammal den egentligen är. Man får hur som helst en varm känsla i maggropen varje gång man blir påmind om att man har en grimoire eller två i bokhyllan.
På tal om magi. Egyptian magic av Wallis Budge fick jag nyligen hem. Budge tillhör väl en av de klassiska egyptologerna, såvitt jag vet. Troligtvis mest känd för att ha översatt den egyptiska dödsboken till engelska. Det här verkar vara en bunt avhandlingar om egyptiska ceremonier och ritualer, vilket nog lär bli intressant läsning framöver.
Det var allt jag hade att bjuda på för den här gången, men det lär bli fler rundturer framöver, då det inte råder någon brist på knepiga böcker att skryta om. Om ni ursäktar så väntar jag samtal från B.P.R.D. Eller var det Ahnenerbe SS?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar