Planeringsmöte i Laserfabriken, del vem-fan-räknar-ändå

Efter tillräckligt mycket tvivel och alkoholbaserad mental stimulans har er ödmjuke skribent än en gång nått fram till den ständigt återkommande slutsaten ”skit samma” och låter sålunda sin lasersamling växa i ungefär samma takt som de idiotiska projektidéerna förvirrat snubblar in i undertecknads dementa sinne. På tal om projektidéer så har ytterligare en dylik styggelse börjat ta form i den mentala planfabriken, och den trogne läsaren får givetvis ta del av sagda plan idag.

Gunnar har det svalare än jag.

Projektet att bygga en laserreplika av Rogue Trooper-geväret ligger för närvarande på is i den tryckande ryssvärmen. Framför allt för att undertecknad ännu inte lyckats bestämma sig för vilket sätt som sagda bygge bäst genomförs på. Fördelen är att jag istället kan koka ihop andra laserplaner, och en som länge legat och perkulerat är ju idén att bygga en sorts klumpigt understödsgevär med toklång räckvidd, tung eldkraft och imponerande ljudegenskaper. Något åt det här hållet:

Nu har jag så slutligen gjort slag i saken och bestämt mig för hur detta skall genomföras. En tanke var tidigare att skaffa någon halvtaskig Nerf-kulspruta och bygga in en LTTO Deluxe med diverse kvasikomplicerade modifikationer, men ett eBay-besök senare så har sagda planer delvis förändrats.

Den kan knäcka extra som granatkastare också.

I skrivande stund väntar jag på att få en annan gammal Lazer Tag-klenod hemskickad, nämligen en Lazer Tag B.L.A.S.T från 90-talet. Den uppmärksamme noterar genast dess distinkta bazooka-design. Planen är således att förvandla det där otyget till en understödskulspruta, eller något åt det hållet. Tanken är fortfarande att använda en LTTO Deluxe, då det är den modellen som har störst kapacitet att oavbrutet skicka iväg infraröd död i en bestämd riktning, jämfört med sina syskon och kusiner. Riktigt hur jag skall gå tillväga har jag dock inte beslutat än, men det ordnar sig.

Så, då var mina planer avslöjade, fortsättning följer således när jag har fått hem tingesten.

Grubblerier på en balkong

Vissa gånger sviktar man i sin övertygelse. Detta är oundvikligt, oavsett om det gäller sin politiska ståndpunkt, sin religiösa tro eller huruvida det verkligen var en sådär jättebra idé att samla på sig en infraröd arsenal av massförstörelselaser när man börjar närma sig de trettio fyllda. I fallet Doktor Laser torde den eventuelle läsaren, förutsatt att vederbörande är nästintill normalbegåvad, kunna räkna ut att det är alternativ nummer tre som, i skrivande stund, befinner sig under den introverta granskningsluppen.

Vuxet värre

Det kan bero på att överskottet av nikotin, koffein och alkohol börjat lämna blodomloppet. Det kan också bero på att undertecknad är på väg in i en strax-innan-medelålders-men-ändå-inte-riktigt-extistensiell kris. Eller så kan det bero på att det primära umgänget numer består av medelålders plus-kollegor vars huvudsakliga intressen är sina barn, sina huslån och sin årligen inplanerade semester; varav samtliga är ämnen som undertecknad är nästan lika intresserad av som filateli och linjär algebra. I den typen av sammanhang ter sig införskaffandet och underhållet av en arsenal leksaksgevär ämnade för låtsaskrig inte enbart barnsligt, utan rakt av meningslöst. Man borde kanske göra som de tuffa tonåringarna uppmanar, skaffa sig ett liv. Vuxenrådet att klippa sig och skaffa ett jobb är ju redan gjort, så att säga.

Hon. Den. Det har ännu inte klippt sig. Även om hon verkar ha ett skithäftigt jobb.

Hade jag varit affärsmässigt lagd hade jag säkerligen kunnat hitta en intresserad köpare och tjänat en hacka på den modifierade utrustningen, som aldrig distribuerats i Sverige. Då hade jag dessutom med gott samvete kunnat konstatera att prylarna kommer till användning, snarare än att samla damm och ta upp utrymme i en redan relativt belamrad lägenhet. Inte för att det finns något nämnvärt vettigare att förvara i sagda utrymme, men det faktum att det för närvarande används för att förvara något som inte används gnager lite, så att säga.

Några små trevande försök har gjorts till att bygga upp en spelarbas i närområdet, men responsen har varit obefintlig och faktum är dessvärre att jag inte känner tillräckligt många likasinnade människor inom laserlängds avstånd, vilket försätter ett dylikt företag i en mer eller mindre omöjlig sits. Om det inte finns spelare så spelas inga matcher, och om inga matcher spelas så blir inte folk nyfikna – jag är således nödgad att traska runt i den vida omtalade onda cirkeln.

För att inget tilltalar folk så bra som en förolämpning.

Således sitter jag nu med en anmärkningsvärd mängd Lazer Tag-vapen som tar mycket plats och som hopräknat kostat en rätt saftig summa pengar, och som inte ger mycket mer glädje än den jag upplever då jag finner inspiration  och tid nog att modifiera dem. Samtidigt tycks det mig vemodigt att sälja dem, då jag lagt ned så pass mycket arbete på allt. Pengarna var väl skit det samma i slutändan, att däremot låta all den förmodade tid, tankeverksamhet och uppfinningsrikedom jag ägnat de elektroniska eländena gå till spillo tär desto mer.

Hur jag ska göra har jag inte bestämt ännu, men det sistnämnda konstaterandet är ju åtminstone till liten tröst – det får mig att tro att jag inte helt trillat in i Svensson-fällan än. Den dag jag värderar pengar och vuxenstatus högre än förmågan att fantisera så kan jag lika gärna lägga mig i graven.

Strövtåg i doktorns besynnerliga bibliotek

Er ödmjuke skribent har skrivit lite väl mycket om diverse laserprojekt den senaste tiden och ämnar därför bryta den trenden genom att presentera en annan, minst lika nördig sida. Att undertecknad har en tendens att samla på sig saker lär nog ingen vid det här laget ha undgått. Böcker är en av dessa saker för vilka den gode doktorn har utvecklat en viss besatthet. I synnerhet böcker av suspekt karaktär. Således är det dags för den ärade läsaren att bjudas på en liten tur i Doktor Lasers privata bibliotek, med några extra svullna getögon kastade på den ockulta sektionen.

Just det. Du läste rätt. Böcker om ockultism, svartkonst och tvivelaktig folktro tillhör favoritämnena, och vid det här laget har det gått så långt att undertecknad kan kosta på sig att snörpa på munnen och hånflina lite lätt varje gång ett antikvariat har en uttalat ockult sektion som är mindre imponerande än min egen - vilket händer mer ofta. Men nog med denna prokrastination, låt oss ta en titt på några av de verk som den gode doktorn lyckats lägga sina smutsiga labbar på!

Den här är jag särdeles stolt över; Magi - Hvit och svart, av den gamle teosofen Franz Hartman, tryckt 1889. Visserligen är det en särdeles dödstråkig bok, för det mesta, och titeln är rätt missvisande då den främst handlar om teosofisk livsåskådning, men är man intresserad av dylika saker så är det bra läsning. Det är hur som helst en fin och inte alltför vanlig utgåva av en skrift som egentligen går att hitta i nytryck i vilken välsorterad bokhandel som helst. Samma sak gäller för övrigt även för nästa bok, som dessutom innehåller lite mer intressant läsning.

Letters on Demonology and Witchraft är en samling essäer av Sir Walter Scott, som i det moderna medvetandet nog är mest bekant som karln som skrev riddarromanen Ivanhoe. I det här fallet försöker han komma med rationella förklaringar till fenomen som djävulsbesatthet, andesyner och andra vidskepelser. Mycket i boken handlar givetvis även om häxprocesserna och de vansinniga med att tro på bekännelser som tvingats fram genom tortyr. Intressant läsning, och helt klart mer biblio-cred än att läsa Jan Guillou.

Den här har jag inte läst än, men titeln talar väl för sig själv. Upphittad i bokhyllan på en second hand-butik. Hur skulle jag kunna motstå att köpa den?

Det här är en gammal goding inom antropologin, Frazers Den gyllene grenen. Den har jag inte heller hunnit ta mig an än, men den ligger högt upp på listan. Kanske till stor del för att jag är Lovecraft-nörd (no shit, Sherlock!?) och det här är en av de faktiskt verkliga skrifter som hans noveller brukar hänvisa till, bredvid fiktiva (eller...?) som Necronomicon och Unaussprechlichen Kulten. Hur som helst är det en klassiker inom antropologi och mytologi.

Egyptiska myter och sagor, av H.O. Lange, ett impulsköp från ett av de lokala antikvariaten. En vacker dag ska jag ta mig an de egyptologiska studierna, och den här såg ut att vara lättsmält nog.

The Magic Island av Seabrook. Här är vi inne på smaskigt område. Ytterligare en bok jag inte läst än, men även den här ligger högt upp på listan. Kom igen. Det är en reseskildring till Haiti skriven av en kannibal. Vad kan gå fel?

Russian Folklore av Sokolov, vet jag inte ett dyft om, men vad spelar det för roll? Den såg spexig ut, och faller utan tvekan inom ramarna för mina intressen. Dock har jag svårt att tro att den knäcker min andra bok om rysk folktradition, som förtjänar ett eget inlägg framöver...

Här har vi en av mina mest suspekta. Titeln torde vara ledtråd nog om varför. En gammal skrift som nog lär ha varit populär i sekelskiftets ockulta sällskap, även om man säkert kan ifrågasätta hur pass gammal den egentligen är. Man får hur som helst en varm känsla i maggropen varje gång man blir påmind om att man har en grimoire eller två i bokhyllan.

På tal om magi. Egyptian magic av Wallis Budge fick jag nyligen hem. Budge tillhör väl en av de klassiska egyptologerna, såvitt jag vet. Troligtvis mest känd för att ha översatt den egyptiska dödsboken till engelska. Det här verkar vara en bunt avhandlingar om egyptiska ceremonier och ritualer, vilket nog lär bli intressant läsning framöver.

Det var allt jag hade att bjuda på för den här gången, men det lär bli fler rundturer framöver, då det inte råder någon brist på knepiga böcker att skryta om. Om ni ursäktar så väntar jag samtal från B.P.R.D. Eller var det Ahnenerbe SS?

Ytterligare en infraröd styggelse lämnar doktorns laserverkstad

Den lever! Den lever och den är officiellt färdig. Displayen är mer limmad på än en tös på ett tonårsdisco, avtryckaren är utbytt mot en betydligt mer stabilt monterad Virtual Paintball-avtryckare (jag visste att jag sparade plastskrotet från den av en anledning) och geväret är färdigmålat. Det enda som egentligen fattas är ett sikte, som redan är beställt.

Så, utan vidare dröjsmål, här är den - komplett med externa sensorer, som lök på laxen:

Ljudet är inte särskilt imponerande, men den känns stabil och bör kunna träffa mål på långa avstånd tack vare Virtual Paintball-linsen samtidigt som den är tillräckligt kompakt för att fungera bra i inomhusbataljer. Ett stort plus är dessutom att kolven kan tas av och bytas ut mot andra Nerf-kolvar.

Jag var lite orolig över att dataporten satt otillgängligt till, men det visade sig inte vara några som helst bekymmer att ansluta sensorerna.

Den röda knappen aktiverar sköldarna. Visserligen sitter den inte på ett ställe som är helt lätt att komma åt med pekfingret, men det blev som det blev. Huvudsaken är att den fungerar. Avtryckaren blev jag desto mer nöjd över, då den känns mycket stabil och ger lagom med motstånd.

Displayen och sensorkupolen har inte de jämnaste av ytor, men de sitter på plats och verkar fungera som de ska, vilket är gott nog för mig just nu.

Batterierna är placerade i magasinet, som är lätt att ta ur och öppna när det är dags för byte. En liten detalj som jag tycker att jag lyckades bra med är dessutom att knappen för att växla mellan inomhus- och utomhusläge sitter i magasinet; den sitter bakom korken för det tidigare vattenpåfyllnadshålet.

Här har vi pipan med Virtual Paintball-linsen, som sitter tryggt och fast fixerad. Lysdioden för mynningsflamma är även synlig, monterad i det främre handtaget. Handtaget var från början till för att pumpa vatten, men jag har epoxylimmat fast det, eftersom ett rörligt handtag vore fullkomligt värdelöst i nuvarande sammanhang.

Det var det projektet! Misströsta dock icke, undertecknad har saker att göra ändå. Dels drar jag fortfarande upp mentala skisser för Rogue Trooper-geväret (där planerna ändrats en del från hur det hela var tänkt från början), dels har jag under det här byggets gång lyckats komma över ytterligare ett billigt Nerf-gevär som skriker efter att laserifieras, nämligen ett Nerf Longstrike:

Utöver detta har jag fortfarande tre Master Blaster-gevär som måste modiferas, samt minst fyra sensor-band till att knåpa ihop. En annan plan som legat och grott länge är att bygga ett understödsmaskingevär av en Lazer Tag Team Ops Deluxe, genom att använda 555-timers för att dels få den att ladda om automatiskt, dels skjuta med sådan timing att den inte blir överhettad. Nu har jag ´visserligen aldrig använt en 555-timer, men det finns en första gång för allting.

Det var allt för den här gången!

Det närmar sig

Det före detta vattengeväret har nu förvandlats till ett fullfjädrat lasergevär. Inte ett särskilt stabilt, än så länge, men elektroniken är på plats och allt verkar fungera.

 Det är framför allt två saker som måste åtgärdas just nu. Först och främst måste jag täcka igen glappen kring displayen, då det just nu finns rätt stora öppningar där.

Därefter måste jag dessvärre bygga om avtryckaren då den sitter alldeles för löst, och kan brytas av vilken sekund som helst. Utöver detta så fungerar allt som det ska, den kan skjuta och bli träffad, och den har en installerad port för externa sensorer.

Det enda som återstår efter det är att putsa upp färgen lite extra, sedan är det lilla monstret färdigt.

Jag öppnar upp. Pillar lite grand.

Det går inte jättefort fram, men laserbygget tar små myrsprång framåt vissa dagar. I dag har varit en sådan dag. Två steg har tagits; Geväret har fått en avtryckare, som kanske eller kanske inte kommer att fungera bra. Jag har dessutom slipat upp öppningar för display och kontrollpanel, vilket har varit ett rätt stort bekymmer. Tills nu, då.

Som synes är tanken alltså att limma fast hållarna från originalpistolen, för att försöka få det hela så stabilt som möjligt. Avtryckaren kan komma att bytas ut om det visar sig att nuvarande konstruktion blir för vinglig, men just nu räknar jag med att den blir mer stabil då geväret sitter ihop.

I knappväg återstår då att montera dit en sköldknapp samt brytaren för inom- och utomhusläge. Ingen av dem bör rimligtvis innebära några större problem, det är mest en fråga om att hitta lämplig placering på vapnet. Det innebär också att gevärets grundkonstruktion börjar närma sig sitt slut, och att jag kan börja fokusera på att pressa in elektroniken. Fast först skall väl skalet målas, förstås.

Det var allt så här långt! På återseende.