Radiotystnaden har varit total, men det är dags att bryta den nu. I sedvanlig ordning har undertecknad varit sin egen störste fiende och motivationen att få något produktivt gjort har inte legat på topp. Men nu har det så slutligen lossnat en smula. Det faktum att påsken gav tillfälle att prova några omgångar av den nya folksporten, Cowboy Action Airgun Shooting, är en klart bidragande propplösare.
 |
| Vissa skulle säga att det ballar ur. Det skulle inte jag. |
Lite extra roligt var att jag fick tillfälle att testa de nya Fantom-diabolerna; i princip är det luftvapenammunition med knallpulver i, som avger en rätt högljudd smäll när de träffar ett hårt mål. Jävligt roliga att skjuta med, måste jag säga, och ett måste vid nästa skytteomgång. Det är däremot ingenting man gärna mängdtränar med, då en burk med 50 skott går på 39 spänn, vilket är lite väl saftigt för luftvapenammunition.
 |
| De ser mysko ut, men fungerar som de ska. |
Men åter till propplösandet. Jag fick äntligen tummen ur gällande mitt senaste hageltillskott. Således har jag äntligen fått fason på mitt Apple M1887 bygelrepeterhagel. Som jag påpekade i mitt förra inlägg är jag allt annat än förtjust i otyget att kapa ned gevärskolvar till rena pistolgrepp. Därmed införskaffade jag en billig, kasserad träkolv från något anonymt salongsgevär med en passande form, och gav mig på den med såg och dremel.
 |
| Inte exakt lika, men nära nog. |
 |
| Prydligt sörru! |
Slutresultatet är en smula snett, och infästningen är av varianten quick and dirty med mängder av trälim för att fylla ut, men bössan är fullt användbar. Den skjuter måhända inte jättehårt, men någon typ av lättare fallmål lär man nog kunna få användning för den, och mekaniskt fungerar den precis som sin originalförlaga. Det innebär att man kan köra cowboy action-omladdning direkt i loppet enligt konstens alla regler.
 |
| Okej. Jag behöver öva. |
Som "bonus" kan man nämna att den kärvar ungefär lika mycket som sin krutskjutande förlaga, och det hör inte till ovanligheterna att patronerna fastnar och får plockas ut för hand, istället för att kastas ut när man repeterar. Hur som helst känns bössan ungefär sju gånger roligare nu när den har en riktig kolv, och jag slipper skämmas om jag skulle få tummen ur och dra igång den där feta airsoft-cowboy-skärmytslingen som ligger och pyr i bakhuvudet.
Det här innebär att jag har två fullt godkända varianter av hagelbössor för westernskytte med luftvapen. Dock så har jag fortfarande planer för min lilla dubbelbössa, dels vad gäller piplängden, och dels vad gäller patronerna. Men det är ett senare projekt. Vidare finns det fortfarande en klassisk CAS-bössa som jag förr eller senare måste jaga rätt på för att ha en komplett samling på hagelfronten, närmare bestämt en gasdriven Winchester 1897, som tillverkades av Tanaka under en tid. Inte helt lätt att hitta nu för tiden, men skam den som ger sig.
 |
| Det kommer väl sluta med att jag hittar den korta varianten och får bygga ännu en kolvjävel... |
I nuläget fokuserar jag dock på min vilda västern-outfit, vilken snart är färdigställd. Än så länge tänker jag inte fresta med några bilder, men kan säga så mycket som att det är serietidningsrelaterat, nörd som jag är.
För övrigt sitter jag nu med spänd förväntan och klättrar på väggarna innan Crosman släpper sin version av Remington 1875. Dessvärre är den slätborrad, men måhända kan jag slakta någon annan luftpuffra och stoppa in en räfflad innerpipa, men det får framtiden utvisa. Tills nästa gång säger jag auf Wiedersehen!
