Odöd i laserfabriken

Veckoslutet till ära släpade er ödmjuke skribent sin mumintrollslika lekamen till näst närmast liggande postverkskontor (ty mina paket går av någon ödets nyck aldrig till det närmaste) och hämtade ut en låda lasertillbehör. Närmare bestämt rör det sig om de tidigare påtalade Zombie-sensorerna ihopknåpade av Robert Bontrager på LT-MMO. Fantastiska små prylar det här!

Jag fick till och med en fler sensor än vad jag beställt hemskickad, vilket var en trevlig överraskning eftersom jag nästan ångrat att jag beställde så pass få som jag gjorde. Nu har jag således nio sensorer reda att brukas för zombie-baserade laserlekar!

För den som inte riktigt fattat vad det här är så kan jag ge följande förklaring; det rör sig alltså om självständiga sensorer som tar emot och räknar träffar när de är påslagna. I deras grundinställning så slumpas det antal träffar de kan ta emot innan de "dör" fram, så att man aldrig riktigt kan veta hur många gånger man måste skjuta på dem, liksom hur lång tid det kommer ta innan de automatiskt börjar "leva" igen.. Men det är inte allt, genom att utnyttja Lazer Tag Team Ops hosting-system så kan man själv konfigurera dem efter eget tycke och behov. Vill man till exempel att de ska tåla tio träffar och sedan vara "döda" i exakt en halvtimme så kan man ställa in dem på det.

Shop smart. Shop S-mart.

Jag har utöver detta börjat knåpa lite på ett eget regelhäfte för zombie-scenariospel, med mycket inspiration hämtat från gammalt material från en nu till synes död spelgrupp kallad Middle Georgia Laser Tag som arrangerade bl.a. rätt avancerade Halloween-spel. Med det som utgångspunkt, samt material från Cthulhu Live och NERF-baserade Humans VS Zombies-spel så har jag spånat på regler för något eget, utformat med de här sensorerna i åtanke. Just nu går det, som tidigare nämnts, under arbetsnamnet Shotguns VS Deadites. Bara för att jag älskar Evil Dead. Och hagelgevär. Ett första utkast lär dyka upp på bloggen inom snar framtid - redo för spelare som vill skjuta odöda kräk och jaga Necronomicon Ex Mortis-sidor i mörka skrymslen under tidspress.

Det är aldrig för sent att ge upp

Laserflaggan svajar på halvstång idag. Halo-projektet är officiellt övergivet för gott. Det var en fantastisk idé från början, men jag insåg att jag inte hade orken, lusten, tiden och kunskaperna för att få ihop det hela på rätt sätt, så nu har delarna åkt i skrotcontainern - vilket visserligen är synd på en annars rätt snygg Halo-replika. Men ingen poäng i att storböla över spilld mjölke, som japanerna säger. Det finns något förlösande även i att ge upp ett projekt, man slipper liksom bekymra sig längre. Det råder hur som helst ingen brist på andra projekt att slösa sin dyrbara tid på, nu gäller det bara att hitta motivationen för att göra något av dem. Ett annat halvtrasigt gammalt Nerf-gevär som legat och skräpat har fått gå samma öde till mötes som Halo-bössan, då jag inte lär kunna ta mig tid att bygga ihop något laservänligt av det heller. I nuläget säger magkänslan att jag inte lär åta mig några fler laserbyggen av den kalibern, utan på sin höjd modifiera de puffror jag redan har.

En tanke som istället ligger och gror, för att referera till det tidigare inlägget, är att börja knåpa ihop en regel- och scenariobok till Shotguns VS. Deadites-projektet, av den enkla anledningen att det vore kul att göra. Hur pass mycket användning en dylik skapelse egentligen skulle vara till är däremot ytterst tveksamt, så motivationen att sätta igång och faktiskt göra något av det är nära nog obefintlig.

Nåväl, den som lever får se. Auf Wiedersehen.

Dödläge i laserfabriken

Kugghjulen står stilla och maskineriet har tillfälligtvis skurit ihop. Med andra ord, den gode doktorns produktivitet har legat farligt nära nollstrecket den senaste tiden. Halo-puffran ligger fortfarande sönderplockad i molekyler och har inte sett dagens ljus sedan jag vet inte när, och inga större framsteg har gjorts på rollspels- eller skrivarfronten  heller. Större delen av fritiden har istället ägnats åt att tokplöja Supernatural på Netflix, vilket visserligen hjälper till att förse er ödmjuke skribents huvud med ockulta idéer, men dessa leder sällan någonvart när kreativiteten går på tomgång.

Vad som åtminstone pågått är att jag dels gjort slag i saken och köpt ett för mig mycket efterlängtat brädspel, nämligen det Lovecraft-baserade Mansions of Madness, även om jag inte fått tillfälle att spela det än. Snordyrt, men förhoppningsvis värt det i långa loppet.

Något jag däremot spelat. Ensam. För mig själv. Helt solo. Är When Darkness Comes, som är ett annat skräckbrädspel, och som definitivt kan komma väl till pass när man är sugen på att banka zombier och monster i ett spontant oförberett light-rollspel. Det finns ju dessutom tillägg för Lovecraft-baserade äventyr!

Helt okreativ har jag dock inte varit. I samband med det planerade nyårspartajet, som ju ska ha ett lite underliggande, ondskefullt, ockult, mord-tema, så kom jag äntligen igång och påbörjade ett bygge som jag länge velat genomföra: En helt egen Necronomicon! Med hjälp av en PDF-fil från HPLHS, ett fotoalbum och en jävla massa kaffe så har jag börjat knåpa ihop en uråldrig, ondskefull bok. Jag har ännu inte bestämt hur jag ska binda ihop den på bästa sätt än, eftersom jag vill kunna lägga till sidor framöver.

"Varför?" frågar kanske den inkvisitoriskt lagde läsaren. Jag ska berätta. Jag vill nämligen kunna få lite användning för åbäket i framtiden, kanske genom att gömma ledtrådar i den eller inkorporera den i något laserrelaterat scenario-spel, varpå det kan vara lämpligt att faktiskt ha möjlighet att ta bort och lägga till sidor på ett enkelt sätt.

På tal om scenariospel... Ett annat inköp som gjorts är en beställning av de några sådana här små raringar: Zombie Sensors. Det är alltså programmerbara träffsensorer som är byggda för zombiespel. Idéer om ett Evil Dead-baserat Lazer Tag-scenario gror således i min ruttna lilla hjärna just nu. Arbetsnamnet är Shotguns VS Deadites. Det blir bra skit.

Mellanspel och mysteriemakande

Undertecknad nödgas dessvärre meddela att det varit väldigt låg aktivitetsnivå på sistone, då motivationen inte legat på topp. Halo-geväret ligger fortfarande sönderplockat i molekyler och utan något större hopp om att bli ihopskruvat till något Lazer Tag-kompatibelt inom den närmaste framtiden. Kugghjulen har visserligen inte rostat fast fullständigt, men de snurrar allt annat än fort. Det enda som hänt på laserfronten är att Rogue Trooper-geväret fått ett nytt, mindre magasin. Åbäket måste målas, men nu går det åtminstone att använda byssen i liggande ställning, som det anstår ett krypskyttegevär.

Den lediga tid som inte ägnats åt att inta lealöst ryggläge i mer eller mindre konstant whiskyrus har åtminstone lagts på att kläcka idéer, varav de flesta är nördigt rollspelsrelaterade. Dels har tanken på att utsätta min stackars rollspelsgrupp för ett ruttet Call of Cthulhu-äventyr i 20-talets Lortsverige legat och grott, samtidigt som det korsbefruktats med diverse gamla essäer om folktro samt skräckljudböcker som surrat i hörlurarna.

Mer intressant i nuläget är dock en tanke som väcktes till liv för ett antal dagar sedan. Undertecknad har länge velat genomföra någon form av mordmysterie-party; det vill säga att blanda in lite klassisk lokalfylla med ett stycke mysterium och några skvättar rollspel. Således har jag börjat hamstra olika manus och uppslag till dylika kvällar för att kunna utforma ett som passar mig och min umgängeskrets. En redan spikad idé är att köra det som en temafest på nyår. Vilket tema? Roaring 20's, så klart! Just nu pågår processen att hitta ett upplägg med en bra balans av lätt rollspelande, pusslande och allmänt umgänge utan att bli för nördigt, vilket är lättare sagt än gjort. Jag har kikat på allt från manusstyrda middagsspel till Call of Cthulhu-lajv, och ännu inte kommit på en klockren lösning.

Visst, jag skulle ju kunna köpa ett färdigt mysterium eller tanka hem någon gratisvariant, vilket ju skulle tillåta även mig själv att delta direkt, men hur kul är det när man får en chans att knåpa ihop något eget med potential att uppbåda både skrämsel och skratt? Resultatet återstår att se. Troligtvis kommer jag behöva bolla idéer med några av deltagarna, vilket blir knepigt då jag givetvis inte vill avslöja för mycket i förväg heller. Ett intressant projekt blir det, hur som helst!