Laserrapport från vansinnesavgrundens brant

Bakslag. Motgång. Misslyckande. Kärt barn har många namn. Kärt barn är också jävligt frustrerande. Halva dagen har i stort sett gått åt till att försöka få ihop en Arduino-baserad hosting-station för Lazer Tag Team Ops, och av artikelns inledande fraser att döma, bör den läsare som besitter knappt genomsnittlig klipskhet och uppåt, kunna lista ut att det har gått åt pipsvängen så här långt. Ät skit, hosting-station.

Efter en dryg månads väntande fick undertecknad hem sitt efterlängtade Arduino-kort samt övriga nödvändiga komponenter enligt det projekt jag ämnat ta mig an. Första hindret var att få den sorgliga ursäkt för tekniskt skrot som även innehar titeln "min dator" att över huvud taget vilja kännas vid det platta blå åbäket. Just det, ett lite för stort antal timmar gick åt till att leta drivrutiner som tillät burkfanskapet att förstå att den var ihopkopplad med plankfanskapet via USB-sladdfanskapet. Välkommen till 2010-talet. Nåväl, efter många om och men och fan ta dig så lyckades jag till slut komma till den punkt då det de facto gick att ladda upp kod till den jäveln. Kod som givetvis vägrar att kompilera. Kod som jag givetvis inte har tid och möjlighet att sätta mig in i för att ta reda på vad som egentligen är fel. Ät skit och dö, hosting-station, ät skit och dö.

Nåväl, skam den som ger sig. Jag försöker med en alternativ metod, och använder koden från ett spin-off-projekt på samma grund - vilket verkar fungera då koden kompileras och laddas upp till Arduino-kortet utan bekymmer. Succé! Framsteg! Seger! Falsk känsla av trygghet! Den nya koden vill givetvis inte fungera tillsammans med mjukvaran som ska styra den. Visst, programmet känner av att något spexigt är inkopplat och försöker skicka data via det, men mycket mer än så händer inte. Jag börjar experimentera med hur jag kopplat hårdvaran, utan märkbart förbättrat resultat. Eller jo, jag lyckas ju koppla den såtillvida att IR-lysdioderna lyser. Konstant. Gå och lägg dig, hosting-station. Gå och lägg dig och skit ner dig och dö.

Tills vidare ligger projektet att bygga en egen station på is, och jag räknar iskallt med att den här typen blir färdig och börjar kränga sina grejor snart. Med lite tur kan jag hitta på något annat roligt med Arduino-kortet.

Vid sidan om det rena elektronikjävelskapet fick undertecknad även hem en billig Nerf-ripoff i dagarna där planen var att använda låtsasbössan som skal till ett Lazer Tag-gevär. Tji fick jag. Den visade sig vara billigare än jag trott. Och mindre. Och fulare. Och mer värdelös. Faktum är att den var så usel att det nästintill blev komiskt.

Den är ännu fulare i verkligheten.

Dels visade det sig att den var på tok för liten för att ha en chans att rymma elektroniken. Dels var siktet (som av någon anledning är placerat under pipan) det enda som var löstagbart. Dels var den bara så fruktansvärt ... usel. Då det är ett skumpilsgevär så var jag ju tvungen att testa att skjuta iväg några pilar. Det kunde den inte. Alls. Över huvud taget. Varje gång man spände fjädern och sköt så fastnade pilen i mekanismen. Helt underbart. Ännu roligare blev det av att den där svarta manteln, som man spänner fjädern med, följde med fjädern hela tiden, så när man sköt åkte även den framåt från sitt spända läge. Inte så uppseendeväckande, tills man betänker att den har en skåra för kikarsiktet. Och att kikarsiktet satt så löst i den där skåran att det gled omkring om man vinklade geväret. Betänk då hur den jäveln for varje gång man sköt. Kikarsiktet hade chans att komma längre än pilarna. Den här skitbyssen räddade min dag lite. Den duger visserligen inte till att bygga något lasergevär av, men jag kan garanterat lämna den vid någon container och njuta av att den sabbar tillvaron för någon liten snorunge som inbillar sig att denne gjort ett rejält fynd bland skräpet...

Således letar undertecknad fortfarande efter lämpliga skal att bygga bössa av. Funderingarna cirkulerar främst kring diverse Nerf-lösningar. Riktiga Nerf-gevär den här gången. Inte leksaks-Nerf. Vänta, det där lät inte riktigt rätt...

Nåväl, hittills står det främst mellan tre olika:

Nerf Rapidstrike, för det lite pulse rifle-liknande utförandet. Sjukt snygg, men det kan bli knepigt att fästa sensorkupolen.

Nerf Longshot, även den åt pulse rifle-hållet, även den sjukt snygg. Här i målat utförande.

 Super Soaker Rattler, för den lite mer kompakta kulsprutepistol-looken. Jobbigt är att jag i så fall måste bygga en avtryckare åt den, vilket är svingöra.

Vad som styr i slutändan är dock pris och tillgång, eftersom det inte är toklätt att få tag på billiga Nerf-puffror på den här sidan Atlanten. Något blir det i alla fall, förr eller senare.