Låtsas-3d och laser!

Låt oss fortsätta att förlusta oss med datorspel från forntiden! Jag fortsätter på temat gamla FPS-spel som använder Wolfenstein 3d-motorn och tar en titt på en annan gammal goding jag provade som shareware när det begav sig. Mina damer och herrar, låt mig introducera Blake Stone!

Blake Stone, intergalactic man of mystery!

Det ska erkännas att jag har ungefär lika stor koll på det här spelet nu, som jag hade när jag var ung. Det vill säga närmast ingen koll alls. Vad jag vet är dock att du spelar som Blake Stone, interplanetär superspion, och att du tydligen skall jaga rätt på en galen vetenskapsman. Och så finns det slemmiga utomjordingar med på ett hörn någonstans.

Ditt uppdrag utför du genom att, i klassisk first person shooter-anda, springa omkring och skjuta på allt som rör sig. Eller nja, inte riktigt allt ändå. Spelskaparna har faktiskt försökt vara rätt ambitiösa och innovativa. Dels är inte alla du möter på banorna fientliga, här och där springer vetenskapsmän omkring och ger dig ledtrådar om du pratar med dem. Andra vetenskapsmän är dock beväpnade och kommer att angripa dig så fort de ser dig, annars vore ju spelet enkelt... Dessutom har spelet en ickelinjär struktur på det sättet att du kan åka tillbaka till tidigare banor för att leta rätt på gömda vapen och hemliga skatter.

Grafiken är charmigt färgglad och serietidningsaktig, i sin pixliga prakt. Blodigt är det också, vilket jag av någon anledning alltid tycker är humoristiskt i gamla spel. Känslan blir rätt morbid när du mejar ned pixliga säkerhetsvakter till höger och vänster, ackompanjerat av deras plågade rop på förstärkning. Blodigt, som sagt.

Pew! Pew pew!

Helt klart ett trevligt spel, som nog överskuggades rätt rejält av Doom när det släpptes. Jag minns att science fiction-miljöerna tilltalade min nördiga sida. Visst, Wolfenstein 3d var häftigt, men Blake Stone hade ju laservapen och futuristiska byggnadskomplex. Och slemmiga utomjordingar. Dessutom hade ju Blake en scanner som beskrev den fiende man just slogs mot, och det gjorde ju bara saken ännu häftigare.

Försvinn, vedervärdiga slemsäck! Tur för dig att det är galler mellan oss!

Att utvecklarna varit ambitiösa framgår också av en snabb titt spelets manual, som jag snubblade över i pdf-format. Första halvan av den är en serietidning... Uppenbarligen har man lagt ned en hel del resurser på att bygga upp en bakgrundsstory. Det tänker man ju dock inte särskilt mycket på när man sitter framför datorskärmen som liten grabb och har fullt upp med att inte få sitt huvud avslitet av äckliga monster, samtidigt som man inser att ammunitionen snart är slut...

Din närvaro är inte alltid uppskattad.