Doktor Laser skjuter sig genom spelhistorien: Den taktiska shootern 6

Låt oss ta ett digitalt skutt framåt till 1995, året då den moderna taktiska shootern såg ljuset för första gången, enligt undertecknad. Tidigare har vi sett hur spel blandat action och taktiska element, utan att på samma gång vara renodlade FPS. SEAL Team använde sig av rollspelsmekanik vid strid och spel som Space Hulk och Hired Guns tillät inte den fria förflyttning som man kan förvänta sig av ett modernt FPS. Två spel släpptes 1995 som krävde såväl taktiskt tänk som ett aktivt avtryckarfinger, där du hade direkt kontroll över både din grupp, och den individuella karaktären ur första persons perspektiv. I dag tittar vi på det ena av dem, nämligen uppföljaren till Space Hulk.

Space Hulk - Vengeance of the Blood Angels är i grund och botten inte så mycket en uppföljare som en remake av det första spelet. Du styr fortfarande en grupp fanatiska, uppumpade space marines i överdimensionerade rustningar med gigantiska handeldvapen genom klaustrofobiska korridorer och skjuter xenom- ... Genestealers. Du skjuter Genestealers.

Gulleplutten då!

Som har sylvassa tänder och reproducerar sig genom att stoppa sin avkomma i andra arter. Precis om i föregångaren kan du tillfälligt pausa spelet för att ge order till dina gruppmedlemmar, och liksom föregångaren bygger mycket på att placera dina soldater i rätt korridorer för att kontrollera vilka vägar som slemsäckarna kan använda. Du kan också hoppa mellan vilken individuell marinsoldat du vill kontrollera. Det är också här skillnaderna börjar. Nu styr du och skjuter med dina fundamentalistiska mordmaskiner precis som i ett traditionellt FPS. Inga rutsystem, utan fri förflyttning.

Det är tur att man byggt kåken precis så att man får plats när man har power armour på sig.

 AI:n är också en smula mer aktiv, nu tycks dina mannar faktiskt anstränga sig för att ta kål på de Genestealers som kommer i vägen, även om de inte tar egna initiativ förflyttning. Det förbättrade kontrollsystemet gör att spelet, åtminstone till en början, är lättare än sin föregångare. Den tryckande stämningen och panikkänslan när allt börjar fara åt pipsvängen finns dock kvar; eld, explosioner och dina mannars skrik över kommunikationsradion kan få upp pulsen rejält.

Peka och klicka vart du vill att dina mannar ska gå.

I övrigt finns det inte mycket mer att säga om Space Hulk - Vengeance of the Blood Angels, det är i stort sett samma spel, med skillnaden att det faktiskt är en riktigt shooter, även om tempot är ganska långsamt. Det är definitivt en riktig, taktisk shooter. Det saknar dock en aspekt, som vi ska titta på nästa gång. Space Hulk var nämligen inte ensamt.

Säga vad man vill, men blodigt är det.