Årsskiftesläsning: Deadman's Road

Nytt år, samma svettiga nörd. Min vana trogen har jag skippat att avge några specifika nyårslöften, även om klassiker som "ta tag i ditt liv", "ät broccoli" eller "sluta vara Systembolagets största enskilda finansiär" torde ha varit passande kandidater. Ett enkelt "köp mindre skit" kanske jag borde ha undsluppit mig, åtminstone. Men icke. Nåväl, vissa målsättningar har jag månne börjat fila på, dessa behåller jag dock för mig själv. Däremot kan jag förhoppningsvis få en nystart vad gäller det någorlunda regelbundna rollspelandet, eftersom det för egen del stagnerat på grund av motivationsbrist och generell ovilja att ägna sig åt mänsklig interaktion. En annan sak som jag hoppas kunna ägna mer tid åt är läsande, och gärna det egna skrivandet också. Just läsningen är dock det enklaste att ta tag i, då det mest är en fråga om att trappa upp; att plocka upp bokjäveln istället för att gå in på Youtube när man inte har något vettigare för sig. Förhoppningsvis kan jag ju då dessutom rapportera en smula på den häringa bloggen när jag snubblar över riktiga godbitar. Eller bottennapp också, för den delen.

På tal om godbitar så avslutade jag nyligen min genomläsning av Joe R Lansdales novellsamling Deadman's Road, som är en samling historier om en grinig, skjutgalen pastor som gett sig ut på ett korståg mot övernaturlig ondska i den amerikanska västern. Det rör sig alltså om en skräckwestern, vilket ju är en tämligen smal genre. Skräck är väl kanske att ta i, också. Visst är novellerna spännande, och innehåller mängder av klassisk splatterskräck, men de genererar fler gapskratt än kalla kårar. Mycket tack vare Lansdales på samma gång fyndiga som hårdkokta språk.

Min enda kontakt med Lansdales skrivande har varit novellen The Crawling Sky som finns med i samlingen The Book of Cthulhu, liksom i den här boken. Däremot kan jag konstatera att jag redan som liten parvel utsattes för hans berättande i form av Batman: The Animated Series, där han bl.a. ligger bakom manus till avsnittet Showdown - ett avsnitt som gjorde stort intryck på mig då jag inte var beredd på att Jonah Hex skulle dyka upp (att westerngenren tycks ligga Lansdale varmt om hjärtat torde vara uppenbart vid det här laget).

Jonah Hex i egen hög person.

Vidare så ligger hans böcker om Hap & Leonard till grund för tv-serien med samma namn, som är en hårdkokt träsknoir med mängder av svart humor. Mest känd tycks han dock vara som upphovsman till Bubba Ho Tep, som jag dessvärre varken läst eller sett på dumburken ännu.

Tydligt är dock att Lansdale verkligen behärskar såväl det hårdkokta berättarspråket som komisk timing, då brist på det senare ofta får det förra att verka krystat och tillgjort. Ja, jag tittar på dig Richard Kadrey. Novellerna handlar i regel om hur huvudpersonen, pastor Jebidiah Mercer, snubblar över en plats som hemsöks av någon sorts monster, varpå han åtgärdar situationen medelst stora mängder övervåld och cynism, samt rider iväg mot solnedgången med en rykande ruin bakom sig. Inte helt olikt en genomsnittlig rollspelssession, med andra ord.

Hur som helst så blir jag sugen på att jaga rätt på fler weird westerns av liknande slag, och framför allt fler böcker skrivna av Lansdale. Det kanske inte är filosofiskt utmanande, men en bra lektion i litterärt berättande tycker jag allt att det är. Om inte annat får man lära sig nya sätt att förolämpa sina medmänniskor på. Deadman's road rekommenderar jag helhjärtat till alla som gillar skräck, westerns och pulp i största allmänhet.

Jepp, den här verkar vara precis vad jag letar efter.

I och med det så avslutar jag årets första inlägg med ett sedvanligt auf Wiedersehen.