måndag 24 augusti 2015

Upprensning, utslängning och nya påfund

Avyttringen av gammal bråte i laserverksta'n fortsätter, och jag har slutligen slagit spiken i kistan genom att slänga ut alla gamla elektronikkomponenter och extra Lazer Tag-delar som inte längre fyller något syfte; det enda jag sparat är reservdelar som batteriluckor och dylika småprylar som riskerar att försvinna eller gå sönder. Fabriken är officiellt stängd, med andra ord. Vad jag ska göra av återstoden av arsenalen är ännu inte bestämt. Av nostalgiska (läs: barnsliga och förutseende) skäl tänker jag åtminstone spara Lazer Tag Augmented Reality-pistolerna tills vidare. De är lätta att transportera och lämpar sig bra för snabba spel utan att behöva ödsla tid på hosting och andra komplicerade dumheter. Med andra ord är de bra för fyllespel. Vad som blir av storbössorna återstår att se. Förhoppningsvis kan jag övertyga någon bekant att förbarma sig över dem och föra laserarvet vidare.

Utöver detta föddes idag en, inte helt orelaterad, liten idé. Den som inte haft vett nog att ignorera min stinkande hörna i nätets utkant drar sig måhända till minnes att jag vid nyåret var med och arrangerade en liten mordgåta. Eftersom det vore anskrämligt att inte hålla en begynnande tradition levande så har jag börjat spåna på ytterligare en mordisk partykväll. Dinner and a show, om man slänga sig med utrikiska uttryck.

På vilket sätt är då den här idén inte helt orelaterad till Lazer Tag, frågar sig kanske den uppmärksamme läsaren? Det ska jag avslöja. Förra gången var temat ockulta mord i det glada 20-talet. Jag tänkte fortsätta med temat 20-tal. Fast hundra år framåt. Som man föreställde sig att det skulle bli för trettio år sedan. Förvirrad? Strålande. Jag är alltså ute efter att knåpa ihop en mordgåta i 2020-talsmiljö, som man trodde att det årtiondet skulle te sig på 1980-talet. Om någon fortfarande undrar över kopplingen till Lazer Tag hänvisar jag till den här filmen:


Hockeyfrillor, neon och rök överallt. Någon sorts Cyberpunk-tillställning med röriga framtidsmord och ännu rörigare framtidsmotiv. Blade Runner med bättre käk, Johnny Mnemonic med bättre skådespelare.

Det är någonstans nu som det där jobbiga läget kommer, där idéerna haglar och jag måste börja sålla bort sådant som inte fungerar. För den som följde mina tankegångar efter den förra mordgåtan så torde det vara rätt uppenbart att jag inte bara vill ha en liten middag och gäster som läser några repliker. Jag vill ha immersion och interaktion, fast på ett avslappnat sätt. Lösningen till mysteriet ska inte bara finnas på deltagarnas små fusklappar, den ska kräva någon sorts interaktion med omgivningen.

Förra gången fanns den interaktionen i form av fysiska ledtrådar som fotografier och en hemmasnickrad Necronomicon. Nog för att ungefär allt var villospår, men ändå, det höll deltagarna sysselsatta och misstänksamma. Den här gången funderar jag över hur man kan öka den här aspekten, bland annat genom att använda datorer och Internet. Ledtrådar gömda på webbplatser, mailboxar med mystiska konversationer och dylika koncept är idéer som haglar in. En annan möjlighet är att jag leker runt i Multimedia Fusion och konstruerar en sorts intern cyberspace som jag kan fylla med vad skit som helst.


En annan tanke jag leker med är att ha någon form av mediastation med stor skärm igång, som dels står för musiken, och dels varvar det hela med mer eller mindre underhållande nyhetsklipp och reklamsnuttar, allt för att förankra den dystopiska kommersialismen. Plus att jag kan plöja Perturbator-videos på den.


Vid tillfälle behöver jag sätta mig ned och strukturera alla idéer, och gärna ta emot lite feedback från de närmast sörjande om aspekter de skulle vilja se i det hela. För egen del skulle jag vilja klämma in fler personliga mål och uppdrag för gästerna under kvällen, för att fungera som någon sorts drivkraft för att fösa fram ledtrådarna i ljuset, men då behöver jag först brainstorma fram vilken typ uppgifter det här skulle kunna vara. Förslag mottages tacksamt. Men nog för den här gången, tills nästa gång säger jag auf Wiedersehen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar