lördag 2 september 2017

Crosman sluter cowboycirkeln

Ända sedan jag fick reda på att den skulle släppas så har jag tjatat om den, Crosmans kolsyredrivna replika av Remington 1875. Ett fåtal släpptes på marknaden tidigt i somras, men försvann från lagren lika fort som de dök upp. Efter det så såg jag till att förhandsbeställa ett exemplar, och har nu äntligen lyckats lägga mina flottiga fingrar på ett av dem. Jag har ännu inte haft möjlighet att provskjuta den, men kan säga så mycket som att den känns tung och gedigen, och tycks hålla ungefär samma höga kvalitet som övriga kolsyredrivna westernrevolvrar på marknaden, vilket väl inte är så konstigt då de gissningsvis har samma tillverkare någonstans i Asien.

En lyxpjäs i skitförpackning.
Just den här modellen föreställer alltså Remington 1875, en av de stora konkurrenterna till Colt Single Action Army när det begav sig, och en puffra som storspelat nästan lika mycket på vita duken och dumburken. Till såväl form och funktion är den i många avseenden en kopia av den klassiska Peacemakern, som väl i sin tur kan sägas ha kopierat Remingtons tidigare New Model Army, som i sin tur kopierat... Ja, vapenindustrin på den tiden var väl lite av en härva av patentstölder, piratkopieringar och generellt buffel och båg, men det är en annan historia. Min poäng är att Remington 1875 är en klassiker. Jag misstänker att IMFDB:s förteckning över filmer och serier där den framträtt nog knappast täcker hälften egentligen.

David Carradine med en 1875:a, i The Long Riders.
Som jag påpekade är den mycket lik Colt SAA, och fungerar på exakt samma sätt som dess kolsyrevariant. Diaboler eller rundkulor laddas i separata hylsor som i sin tur laddas i trummagasinet genom en laddport på revolverns högersida. Därefter spänner man hanen inför varje skott och härjar loss. Har man hanterat en Peacemaker så känner man alltså igen sig. Precis som övriga liknande revolvrar så placerar man drivmedlet, i form av en 12-grams kolsyrepatron, i kolven. Även siktskåran och patronutkastaren är närmast identiska. Vad som istället utmärker den, och som gör att man direkt ser att just det här är en Remington, är den lilla "förstärkningen" som fäster under pipan mot stommen. En detalj som egentligen inte fyller någon större funktion på den här modellen, men som hängt med sedan deras slaglåsrevolvrar, då det var ett sätt att förstärka laddarmen som man pressade in kulor i trumman med. Gissningsvis har man behållit det som en rent estetisk detalj för att särskilja sig från Colt.

Remington 1858 New Model Army, notera den förstärkta laddarmen under pipan.

Som redan påpekats så har jag inte hunnit provskjuta den, men precisionen lär inte vara alltför imponerande då den levererats med en slätborrad pipa. Dock har den marknadsförts med begreppet "dual-ammo", vilket alltså åsyftar att man kan skjuta såväl rundkulor som diaboler med den. Enligt PyramydAir så skulle den levereras med en uppsättning hylsor för vardera sort, men jag fick istället med två uppsättningar avsedda för diaboler. Inte för att jag klagar. Den använder samma hylsor som de gamla Dan Wesson-revolvrarna, av vilka jag redan har ett gäng liggandes. Hylsorna till Colt SAA fungerar inte i den här revolvern, då de har för stor omkrets, och gissningsvis är Schofield-hylsorna för korta för att fungera optimalt.

En präktig pjäs.

Trots att det uppenbarligen inte är Crosman själva som stått för tillverkningen av den här revolvern så är det lite extra roligt att även de ger sig in i kampen om westernnördarna genom att distribuera den. Det innebär nämligen att Crosman sluter cirkeln en aning då det trots allt, så vitt jag kan utröna, var de som var först med att tillverka kolsyredrivna westernreplikor. Deras klassiska Hahn 45 började tillverkas 1958, och det är fortfarande en fantastiskt trevlig replika av Colt SAA. Vidare släppte de Crosman Model 1861 Shiloh på 1980-talet, en replika av den tidigare nämnda Remington New Model Army. Jag är med andra ord lite extra stolt över att kunna visa upp en obruten linje av westernskjutjärn från Crosman i tre generationer:

Tripp, trapp, trull.

På det stora hela tror jag att Crosmans Remington 1875 kommer att bli ett mycket trevligt tillskott till CAAS-arsenalen, och en mycket stilig detalj till vilken kofösarutstyrsel som helst. Det var allt för den här gången. Auf Wiedersehen och allt det där.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar