Bibliogerontofili

Efter att ha återhämtat sig från valborgshelgens hedniskt vederstyggliga och ogudaktiga spritrus så har det återigen blivit dags för den gode doktorn att uppvisa sina senaste fynd till det privata biblioteket. Som inte en jävel rör. För det är mitt.

Först och främst dagens överkomst, som får sägas vara ytterligare en kusin i släkten folklig snusklitteratur, tillsammans med Brudprovaren och Ryska erotiska folksagor; nämligen Osedliga historier. Den här boken är dock inte riktigt lika specifik som sina avlägsna släktingar, som speciellt riktar in sig på just snuskiga folksagor.

Snarare tycks det röra sig om en salig blandning av Bellman-texter och fräckisar, med ett par svenska folksägner inslängda någonstans i mitten. Det återstår att se hur väl den står sig i sällskapet, men det är ju alltid skoj att få nytillskott till Bibliotheca Infernalis snusksektion. Jag återkommer när jag tagit mig an att läsa åbäket.

Nåväl, till aftonens huvudakt! Det är nämligen så att undertecknad satt nytt personligt rekord. Måhända inte i antal böcker ihoptryckta på samma yta, utan snarare i högsta ålder på en bok. Visst, jag har ett gäng böcker vars innehåll visserligen är facsimilutgåvor av medeltida dravel, men här rör det sig om en bok som är tryckt år 1748. Sug på den mögelkaramellen!

Boken i fråga är dessutom av ett slag som passar mycket väl in i samlingen, med tanke på undertecknads smak för hedniska riter och generellt mytologiserande, boken är nämligen ett mytologiskt uppslagsverk.

Lexicon mythico-historicum. Smaka på den titeln. Nu har jag visserligen redan en uppsjö av moderna verk på mer eller mindre exakt samma område, men det är ju något särskilt med gamla gulnade papper med oläslig frakturstil.

Att det dessutom är en bok med handskrift i innerpärmarna är något som gör det hela ännu lite mer spännande för min del, ty så länge innehållet in förstörs så anser jag att det ger boken karaktär. Särskilt när texten i fråga är mer eller mindre oläslig...

Hyllorna med gamla mustiga volymer av mer eller mindre ockult karaktär fylls sakta med säkert, men det finns mycket kvar att släpa hem. Målsättningen är ju dock att kunna säga till en intet ont anande besökare att vederbörande nog inte borde läsa ur den där boken, because:

Det var allt för närvarande, tills vidare säger jag auf Wiedersehen!